NYHETER 2021-10-14 KL. 20:00

Nöjd efter terrordygn i skogen

Av Kristian Alm

Fötterna är svullna och ljumsken värker. Men Johanna Edman låter euforisk när hon berättar om de fyra dygnen utan sömn i vildmarken i norra Spanien.
– Jag känner på mig att jag inte kan låta bli att göra ett nytt lopp när kroppen har läkt!

Nöjd efter terrordygn i skogen
Målgång i A Coruna efter fyra dygn. "Otroligt tuff sista sträcka med backar och hård asfalt, vi stapplade i mål." Foto: Enrique Blanco/AR

TV-klipp och nyheter

Förra veckan berättade vi om Fjäråsbon Johanna Edman, som i lag med tre andra gav sig i kast med VM i Adventure race i Galicien i norra Spanien. På en knapp vecka handlade det om att ta sig igenom 22 mil terränglöpning, tio mil kajak och 30 mil mountainbike. Alla i laget måste hålla samman. Men inte nog med det – det var samtidigt en orientering i oländig terräng.
På startlinjen stod knappt 100 optimistiska lag – vid målgången hade hälften av dem tvingats ge upp. För strapatserna är nästan omänskliga för den med en mer vardaglig uppfattning om vad som är möjligt att stå ut med.
– Vår taktik var att gå ut hårt på första sträckan med tolv mils löpning upp för bergen, för det är svårt att hämta in ett försprång senare i loppet, berättar Johanna, som är tillbaka i vardagen på jobbet igen.

Magsjuk

Det började bra. Laget låg bland de första när natten närmade sig. Då hände det som inte fick hända.
– Rickard, vår huvudnavigator och ansvarig för kartan, blev akut magsjuk. Han kunde inte behålla någon mat och dryck, och det gick inte att pusha på.
Ge upp? Absolut inte.
– Vi lastade om all packning så han slapp bära något, och så band vi en lina om midjan och drog honom uppför backarna för att spara hans krafter. Det handlade ju om 5 900 höjdmeter under sträckan.
De fick se hur lag efter lag sprang om dem. Sen blev det ännu värre.
– Vädret var tufft och temperaturen sjönk till 2-3 grader. Och det var köld jag fruktade mest.
Men de slet på i sitt tempo hela natten utan att sova en minut och tog sig upp i bergen där etapp två började i en skidort. Först downhill moutainbike, sen 8 mil fortsatt terrängcykling.
– Cyklingen gick jättebra, vi plockade placeringar och låg någonstans 4-5 när vi kom fram.
Nu hade det hunnit bli natt igen, och de bestämde sig för att sova före kajakpaddlingen.
– Ja, det blev 1,5 timme i supertunn sovsäck i växlingsområdet– lyx!
Sen var det bara att hoppa i kajakerna – mitt i natten ned för en flod med forsar...
– Det fanns lag som trillade i och som aldrig riktigt hämtade sig igen, det var så kallt på natten att man inte fick upp värmen. Vi klarade natten men välte med en av kajakerna nästa dag, men då var solen framme och värmde.
Tredje dygnet och dags för ny favoritdistans – 22 mil terrängcykling.

Sov i halmen

– Cyklingarna var roligast, och vi hade tur. Vi hade bestämt oss för att sova den här natten ute på banan, och hittade en lada med halm i där vi kunde ta skydd. Jag frös så jag skakade, men somnade ändå. Vi skulle sovit 1,5 timmar, men det blev tre, vi låg så torrt och tryggt.
Timmar förlorade – men kraft vunnen.
Efter ett par kort publiksträckor med stadsorientering och SUP-paddling var det löpning igen.
– Vi var fyra ut men gick snabbt upp till tredje plats när vi klarade att passera en fors väldigt snabbt där jag hade vatten till bröstet. Man kunde lätt svepas med av strömmen, vi höll i varandra och drog oss över. Laget före oss fastnade och bara stod och skrek!
Nu var det fjärde natten och kroppen började säga ifrån på allvar.
– Det blev som ett komatillstånd, man är mitt emellan vaken och sovande. Vi kände oss jagade av lagen bakom och bestämde oss för att försöka fortsätta utan att sova, men så fort vi stannade lutade jag mig mot någon och sov i 30 sekunder. Det blev många powernaps...
Det fanns ett skäl till att hoppa över sömnen. Nästa paddling skulle gå ut från kusten det gällde att komma rätt till tidvattnet, annars var det nästan omöjligt att paddla. De hann fram.
Nu vara det "bara" den avslutande löpningen på 3,5 mil längs kusten kvar fram till målsnöret.
– Vi kände att det här gick fint, och började nästa småfira och prata om att göra ett lopp till. Men sen blev det otroligt tufft, hård asfalt och upp och ner. Det var så hårt mot benen.

Stapplade i mål

De lyckades stappla sig i mål som trea, slagna bara av ett annat svenskt lag och ett estniskt.
Det här gör du väl aldrig om?
– Jo! Det var en alldeles otrolig upplevelse, det är så fascinerande vad kroppen kan klara. Just nu är fötterna stumma och ljumsken värker, men bara kroppen läker tror jag absolut jag vill prova igen.
Var du aldrig nära att ge upp?
– Nej, absolut inte. Värst var nog att lyckas låta bli att somna när vi paddlade kajak oh slå runt. Vi sjöng och berättade historier för att hålla varandra vakna. Och efter första löpsträckan förstod jag inte hur jag skulle kunna springa en meter till, men sen jag cyklat och paddlat gick det ju tio mil till. Det är helt knäppt. Allt handlar om att man är ett lag som kämpar och övervinner varje steg tillsammans.


Läs fler nyheter här






Fakta
Namn: Johanna Edman
Ålder: 46
Bor: Fjärås
Familj: Maken Håkan och tonårssönerna Emil och Egon
Aktuell: Blev trea i VM i Adventure race i Spanien
Övriga i laget: Staffan Björklund, Sonny Peterson, Rickard Norlin


Utsatt jobb – men Krister trivs med att vara polis
NYHETER 2024-03-29 KL. 09:00

Utsatt jobb – men Krister trivs med att vara polis

Samarbeten nyckeln till att vinna kamp mot brottsligheten

TV-klipp och nyheter

Fler nyheter