Krönika: Ska vi stanna som tvåa?

Av Ingrid Höglind

Att Kungsbacka brukar ligga bra till när jämförelser görs mellan svenska kommuner är inte ovanligt. Nu har det hänt igen. Den här gången är det svenska delen inom företaget WSP, Williams Sale Partnership, som har konstaterat att Kungsbacka tillsammans med Lerum och Mölndal kommer på andra plats, när man undersöker hur robust rustade kommunerna är för framtiden. Jag är inte förvånad. Kungsbacka är en fantastisk stad, därför bor jag här. Ändå händer det att jag av och till i denna spalt är kritisk till hur en del styrs här, men det är bara för att jag vill att allt ska vara bra. Egentligen önskar jag nog att Kungsbacka rankas som Sveriges bästa kommun, den som har allt.

- Vad skulle vi då göra för att hamna överst i mätningarna?
- Locka hit fler unga vuxna, säger utredningsanalysen.
- Minska pendlingen för att få mer liv och rörelse här under större del av dygnet, sägs det från kommunhåll.

Båda har nog rätt. Rimliga bostadspriser och högre utbildningsmöjligheter hör förstås också dit. Men jag vill tillägga att det också krävs kultur på bred front.
Jag läste nyss att skolan gör små myrsteg på den vägen. Nästa höst ska det bli möjligt att på de kommunala gymnasierna välja en variant med estetiska ämnen på naturvetenskapsprogrammet. Tyvärr bara 10 platser, men alltid något. Jag har aldrig förstått varför estetiska ämnen har lågprioriterats. Eleverna är ju inte robotar, som bara behöver fyllas med yrkesnyttig kunskap. Lika mycket behövs stimulans för intressen inom konst och estetik för att ge livsinnehållet djup. Mängder av studier visar dessutom att estetiska ämnen hjälper inlärningen av teoretiska. Att det är så vet jag även av egen erfarenhet.

Jag gick i skolan, då varken kulturskola eller estetiska program var uppfunna och estetämnena i gymnasiet var få. Fast vi hade en, visserligen obehörig, men fantastisk musiklärare. Han var tidigare körsångare och en entusiast utan like. Han stimulerade våra intressen inte bara för sång och musik utan även för dans och teater. På helt eget bevåg och sin fritid startade han föreningen Scengångarna, där vi både fick lära oss att stå på scen och agera på allehanda sätt. Publik letade han upp både i närområdet och för turnéer, som han skaffade sponsring till. Vi hade kul och fick en otrolig sammanhållning. Om skoltrötthet någon gång gav mig tanken att ge upp gymnasiet backade jag genast, eftersom jag då skulle missa Scengångarna.

Min övertygelse är att den estetiska skolningen gjorde att jag tog studenten och fortsatte med studier inom media och kultur, där jag hittade min yrkesbana. Men det är inte dit estetiska studier måste leda. Det räcker gott om de väcker intressen och stöder fina upplevelser.
Så Kungsbacka är på rätt väg. Släpp aldrig den, som min gamla skola gjorde, när vår musiklärare tvingades bort och ersattes av en ny behörig, som inte axlade scengångarmanteln. Jag hoppas att estetsatsningen här växer sig stor och stark. Den kommer att ge unga självförtroende, kreativitet och engagemang samt skäl att vilja bo just här. Kanske en liten hjälp för att få kvitto på att här i Kungsbacka är vi allra bäst.