Krönika: Mitt svenska 20-årsjubileum
Av Sonja Vos
Den 2 november har jag bott i Sverige i 20 år. Jösses, vad tiden har gått fort.
Efter 1,5 år av resor fram och tillbaka och massor med telefonsamtal, bestämde vi oss för att flytta ihop. Sambon ville gärna stanna i Sverige och jag hade inga problem med att flytta, så det blev jag som tog steget utomlands.
Så torsdagen den 1 november åkte jag tidigt mot färjan i Kiel, nervös, glad, lite ledsen över att jag skulle lämna mina föräldrar, min syster och mina vänner, men även glad över att jag skulle börja mitt liv med sambon.
Jag minns inte så mycket av resan, förutom när jag körde ner från båten på morgonen och träffade en lite barsk tullgubbe. Han såg ut som han egentligen skulle vilja tömma hela min bil, som min pappa hade packat så full att jag bara hade en liten tunnel så att jag kunde se bakom mig i backspegeln.
Han tittade ett par gånger till, skakade på huvudet och med ett ”Welcome to Sweden” var jag framme i Sverige.
Bättre minns jag min första jul i Sverige, även första gången jag skulle träffa sambons familj. På den tiden jobbade jag som säljare i Nederländerna och hade ansvar för våra kunder i Benelux (Belgien, Nederländerna och Luxemburg), Storbritannien, Tyskland och Skandinavien. Det var ju perfekt, någon snäll kund kunde säkert hjälpa mig med en trevlig hälsningsfras på svenska. Så jag ringde en av mina favoritkunder, Max i Malmö, och bad honom om hjälp. Max ville gärna hjälpa till och gav mig en fin hälsningsfras, eller det trodde jag.
När vi var nära sambons familjehem, tänkte jag att jag skulle öva på frasen en gång till. ”Är detta rätt? Hej, jag är gravid.” Sambon satt i halsen och var nära att köra av vägen, vilket gav mig en ganska stark indikation om att jag hade sagt något helt annat än ”Hej, trevligt att träffas”. Jag bestämde mig då att hälsa på engelska istället.
Max var så klart otroligt besviken och hade sett fram emot mitt samtal efter jul, fullt övertygad om att jag hade hälsat på mina framtida svärföräldrar och kanske även några andra, på detta vis.
Men som tur var, gick jag inte omkring i hela sex månader med denna hälsning, som en kollega från Frankrike gjorde som hälsade alla med ”Hej, jag vill köpa din traktor!”