09 November 2018 15:55 | Annika Lundby


 






Eller inte riktigt. Men ibland känns det så. I helgen blev jag påmind om att det är dags att börja blanda ihop glöggen för att den ska bli klar till första advent. Och ställa in påminnelse i telefonen så man kommer ihåg att röra i grytan varje dag i tre veckor. En kollega kommer nog sin vana trogen att snart börja pika hur man kan komma på idén att gör tio liter glögg. ”Det gör man ju aldrig slut på!”. Men jo, det gör vi. Nio liter går åt till oss själva och för att ta med som gå-bort-present. Och så sparar vi en liter som ”årgångsglögg” som vi kallar det.



 



 



ÄVEN OM VI inte köpt en enda julklapp ännu har hjärnan börjat arbeta med vad som kan bli bra presenter i år. Glöggen är jag ute med i god tid men julklapparna brukar jag kunna skjuta på tills det börjar bli panik. Några timmar efter jobbet en kväll en bra bit in i december brukar det bli. Men så handlar väl julen mycket om traditioner så istället för att säga att man är ute i sista stund, eller panikköper kan jag ju hävda att det är en tradition.



 



 



DET LÅTER KANSKE som att jag dissar julstressen. Men faktum är att jag älskar december månad. Däremot tycker jag att november är en helt meningslös och betydelselös månad. Grått väder (för det mesta), inga spontana roligheter och bara mörkt. Mörkt när man går upp och mörkt när man kommer hem. Som en fyra veckors lång startsträcka innan december. December däremot med tända ljus, pepparkaksbak (det vill säga äta deg) och mysiga program som Jul med Ernst är något helt annat.



 



 



Men sedan kan man ju inte skylla stackars november för allt. Man har väl själv lite ansvar för att krydda till den lite. Därför tänker jag ösa in lite spa, lite julmarknader, åka skridskor och kanske kasta in något smarrigt restaurangbesök också. Och så tänkte jag testa på att bryta en tradition. Jag ska försöka köpa alla julklappar innan december. Sedan får vi väl se om jag lyckas…