05 November 2019 07:00 | Ann Kristin Ekman

”Ställ upp som vintercyklist och kommunen utrustar dig med vinterdäck”.
Uppmaningen dök upp i flödet på min Facebook och som gammal boråsare gick det ju inte att låta bli. Gratis däck, klart jag ska anmäla mig!

Ett år efter att jag senast flyttade, sålde jag min bil eftersom jag istället börjat ta tåget till jobbet och nästan aldrig använde den längre. Med bilen såld köpte jag istället en cykel (som kostade i stort sett exakt lika mycket jag fått för min bil), med tanken att jag nu dessutom skulle börja cykla till stationen. Det gick sådär. Cykeln började snart samla damm nere i källare, även om jag till mitt försvar får säga att jag i samma veva (typ…) bröt benet och faktiskt inte kunde.

Väl på benen – ok, möjligen med viss råge – dammade jag i våras av och klättrade upp på cykeln igen. Väl varm i kläderna bytte jag i slutet av sommaren dessutom upp mig, från de klassiska tre växlarna till hela 24 stycken. Fatta skillnaden! Inte nog med att fotbromsen försvann med alla växlarna, plötsligt ska jag dessutom hålla koll på att trampa samtidigt som jag växlar, istället för tvärtom.

Det har varit en rätt vådlig höst, i mina försök att bemästra cykeln. Inte nog med att många växlar låter väldigt mycket mer än bara några få, vägen till och från min pendelstation i Mölndal är inte direkt platt Höjdskillnaden mellan min lägenhet och centrala Mölndal är 35 meter – det mesta av den hopklämd på drygt en kilometer lång sträcka – så lutningen är stundtals rätt brant. Det var därför inte enbart lyckokänsla som infann sig, när jag fick mejl om att jag blivit antagen till projektet. Vinter – halka – brant backe – det är mycket som kan gå fel där…

Vänner och bekanta som redan vintercyklat i några år, vissa av dem i värre backar än min – hävdar i alla fall bestämt att dubbarna funkar alldeles utmärkt och att det hela bara är alldeles, alldeles underbart.  Enda undantaget möjligen om underlaget är hala/hårda betonggolv, för då drattar man omkull. Konstaterade raskt att jag ändå inte cyklar nere i källaren och tackade sedan ja till att delta, innan jag hann tänka mer på eventuella katastrofer. Så klara, färdiga, gå, se upp i backen!