Det är lätt att hitta ett feministiskt uttryck i många av Eva Zettervalls målningar, som bland annat innefattar ett par stora porträtt av Sara Danius, tidigare ständig sekreterare i Svenska akademien. "Men de är faktiskt gjorda innan allt bråk där 2017", säger Zettervall.

FOTO: Ann Kristin Ekman

Kungsbacka konsthall som lokal är ljus och lugn i sig själv, vita väggar och tak, golv i ljust trä och i kanterna stora ljusinsläpp från de höga hörnfönstren. Och den lugna bakgrunden behövs, för att balansera upp kraften i Eva Zettervalls målningar. De är stora, färgstarka och kastar ett nät av tankar och känslor över betraktaren.
– Visst har jag ett kvinnligt perspektiv i min konst, håller Eva Zettervall med om.
– Det finns ofta en väldigt manlig blick i samhället som jag har funderat mycket på. Kvinnor blir synliga som modeller eller musor, men hon har ofta en mask på sig.

Många målningar har en collage-aktig känsla. Under en period med ryggproblem ägnade sig Eva Zettervall också mycket åt att göra just collage.

Den senare tanken syns extra tydligt i en målning med två finansmän på Wall Street, yuppies för att använda ett numera nästan gammalmodig ord. Kvinnan som hänger på den enes arm har ett djurhuvud, en blandning av gullig sälkut och hundvalp. En annan målning föreställer en till ytan helt sval kvinna, men med mängder och åter mängder av ben som springer så snabbt det bara går: i Eva Zettervalls formvärld en filippinsk barnskötare.
– Också om jag har ett kvinnligt perspektiv, jag skulle beskriva det som snett från sidan och underifrån, handlar mina målningar mycket om det allmänna.

I många av verken pockar gender och sexualitet mer eller mindre uppenbart på uppmärksamhet. Det är inte heller enbart är kvinnor som porträtteras. Zettervall kommenterar även könsidentitet, att komma ut ur garderoben och debatten om könsbyte. Hon är tydlig i sin tanke på vad hon vill säga med sina målningar, på ett sätt som inte alltid är givet bland konstnärer.
– Men samtidigt är det estetiska A och O. Jag har en idé, men den måste också gå att gestalta. Det händer också mycket medan jag jobbar. Jag gör väldigt stora målningar, ibland kan arbetet börja med att jag lägger tavlan på golvet, häller ut färg och arbetar utifrån det som blev.

Eva Zettervall arbetar också med skulptur och ett uns av det tredimensionella finns kvar även i en del målningar, som en kropp full av spikar.

Bland de fiktiva personerna på målningarna finns också några reella: ett porträtt på Eva Zettervalls dotter och två stora målningar av Sara Danius i ett par av hennes magnifika Nobelbankett-klänningar.
– Men de målade jag faktiskt före det stora bråket i akademien. Danius väljer ju sina kläder med stor omsorg, hon är duktig på att blanda stramhet och expressivitet.
Också porträttet på dottern har några år på nacken, än fler faktiskt. det gjordes redan under 1980-talet, vilket syns tydligt i den punkiga attityden i både hår och klädsel, parat med Eva Dahlgren-citatet jag är en krigare.

Hela utställningen är en blandning av gammalt och nytt. Eva Zettervall har varit verksam som konstnär sedan hon lämnade Kungliga konstskolan 1979 och etablerade sig snabbt i konstvärlden efter sin debututställning på Galerie Blanche i Stockholm året därpå.
– Just då var det väldigt inne med tyska målningar och många tyckte att mina knöt an till den stilen, de sågs som häftiga.

Utställningen Tekla av Dex i Wonderland har vernissage i dag lördag klockan 13. Det blir då ett samtal mellan Eva Zettervall och Lina Thomsgård, bland annat chef för Stockholms kvinnohistoriska museum och grundare av Rättviseförmedlingen.

Utställningen hänger till den 3 november.