Kulturbevarande fagning av slåtteräng

När vitsippan står i blom är tiden för fagning kommen. I mer än 30 år har Tölö hembygdsgille arbetat med att återskapa en slåtteräng. Skötseln av slåtterängen var under tusen år en central del i jordbrukstraditionen – annars stod svälten för dörren.

Tölö hembygdsgille kunde inte ha fått bättre väder än lördagens idylliska vårdag. Solen värmde, temperaturen var mild och på gillets slåtteräng i Grönabur var vindarna svaga.

Slåtterängen hör till fastigheten Skogen i Släp på gränsen till Tölö. Sedan 70-talet har gillet arrenderat marken av ”Einar på Skogen” som gick bort i februari 2020.

Slåtterängen ägs och sköts av Skogen gård och handelsträdgård i samarbete med Tölö hembygdsgille sedan dess.

– Det var Uno Bergvall som var ordförande när arbetet med slåtterängen drog igång. Då växte det mycket skräp som björnloka. Det var en äng man tagit hö på tidigare, säger Lars Voss, nuvarande ordförande i Tölö hembygdsgille.

Djurens vinterfoder

Slåtterängen är en av de mest artrika miljöerna där man skördar allt som växer spontant, utan att tillföra gödsel. Under många hundra år hinner markerna samla på sig en stor mängd olika arter, som kanske har ursprung i andra trakter och naturtyper. Det är ett traditionellt kulturskapande – hur man odlade förändrades efter mitten av 1800-talet då man istället började odla djurens vinterfoder på åkermark, med vallgrödor som klöver. Idag finns det inte många slåtterängar kvar.

– Det är roligt att hålla liv i gamla traditioner som försvinner. Det är ovärderlig kunskap, säger Agneta Hilding, som var sambo med Einar på Skogen.



– Einar var mycket för småbruket, det är det mest miljövänliga och något vi borde återgå till. Då gick korna på skogen och det blev så fint betat. De var inte så bortskämda som de är nu med kraftfoder utan åt fler växter. Men det var också friskare djur. Det här är att återuppleva sin barndom, säger Agneta Hilding.

Höll svälten borta

Slåtterängen var förr central inom jordbruksproduktionen. Det vinterfoder som ängen gav, avgjorde hur många djur man kunde hålla över vintern, vilket i sin tur gav gödsel till åkrarna där mat odlades. Fick man inte tillräckligt med ängshö väntade svält.

Ett 20-tal personer från Tölö hembygdsgille samlas varje år i slutet av april för den årliga fagningen. När tjälen gått ur jorden och vitsippan blommar ska slåtterängen röjas fri från fjolårsgräs, löv och gamla kvistar. Det är grep, krattor och räfsor som gäller.

– Medelåldern är ganska hög, när man var yngre hade man inte så mycket tid för sådana här engagemang. Man får respektera att tiden inte finns för de yngre, säger Lars Voss.


Nästa högtidlighet är slåttergillet i slutet av juli

– Då skördar vi vad ängen ger och har musik och grejer. Men först måste blommorna ha hunnit fröa av sig, säger Lars Voss.