1600 köade till Antikrundan

– Det var en härlig dag, vi hade så roligt! säger Berit Nilsson som var först i kön till inspelningen av Antikrundan.

Här är en bildkavalkad från dagen!

Alla skulle ju hålla ett par meters pandemiavstånd, så kön i onsdags var ännu längre och ringlade sig från Magasinet i serpentiner till parkeringen många hundra meter längre bort. Men det verkade inte ha avskräckt någon, tillströmningen var enorm och det fortsatte att rinna till nya under hela förmiddagen.



Först ut var en glad trio från Vallda.

– Vi var här redan kvart i sju! sa Berit Nilsson, Eva Wennerbäck och Britt-Marie Jonsson.

– Ljug inte nu, kontrade en vakt intill. Ni var här redan halv sju, och det har inte varit tyst sedan dess....

Valldatrion hade med sig en salig blandning med kameror, klockor, nipperask och huggtänder! Mer om dem senare….



Det är enorm produktion med flera tv-team, publikvärdar, väktare, 20 antikexperter och programledaren Anne Lundgren som möter de förväntningsfulla besökarna, där som sagt flera köat redan tre timmar när grindarna öppnas och värderingen börjar.

Vant slussas alla fram till rätt expert, beroende på vad man har med sig. Det går snabbt.

– Den där är trevlig men ganska vanlig, kanske 200 kronor. Den där skulle jag sälja på Tradera, det är inget större värde. Se där, en Åke Holm-skulptur, den kan du nog få 400 för…Nästa!


Inne i Magasinet har de som föranmält föremål och valts ut för lite noggrannare granskning redan tagit plats vid borden. Camilla Romare från Fjärås har med sig en häftig leksak, en gammal brandspruta dragen av hästar, och får den bedömd av experten Erik Ingare.

– Min pappa hade med den från USA, och den är tydligen värd runt 4 000 kronor. Men någon inspelning blev det inte, konstaterade Camilla.

Det är god stämning, oavsett värdering och väntan. En del verkar mest ha kommit för nöjet att träffa TV-kändisar, andra är sugna på att ge en föreläsning och vet redan allt om prylen de har med sig. Och så har vi dem som liksom våra vänner från Vallda inte alls vet värde och ursprung. Så hur gick det för trion?

Jo, eftersom de stod först i kön fick de nöjet att träffa både Knut Knutson och Anne Lundberg, och tänderna blev förstås samtalsämnet.

– Jag träffade en gång en gubbe i Småland som hade tänderna hängande på en krok på väggen, för de passade inte! Han åt bara ostkaka och bananer, och eldade med bananskalen, en riktig smålänning, skojade Knutsson, och Berit fick ställa upp på närbild med Anne Lundberg och tänder.

Men dyrbara var de nog inte.

– Nej, de visste inte ens var tänderna kom ifrån. De andra sakerna vi hade med oss hade inte heller något speciellt värde, ett par hundralappar kanske. Vi visste väl nästan det… Men det var en härlig dag, vi hade så roligt!