Kan det vara farligt att springa?

Det här med träning är en källa till funderingar som aldrig sinar.

Hemmaträning, bortaträning, cykling, springning, simning, gym, aerobics och korsträning. Vad mår man bäst av och vilken typ av träning ger snyggast muskler?

I vintras klottrade jag ned några rader i ämnet och provocerade lite om alla nyårslöften och galet högt uppsatta mål vi sätter upp för oss själva. Hur har det gått för er? För mig går det sådär. Mitt mål är att innan året är slut kunna stå på händer helt fritt och stabilt utan stöd i minst tio sekunder. Jag klarar väl kanske tre utan vägg i skrivande stund.

Jag ogillar verkligen inte träning. Men för min del bör det helst handla om lek. Det i sin tur handlar om att jag inte har ett uns av vinnarskalle när det kommer till fysiska aktiviteter. Att träna som en galning för att bevisa något har aldrig varit något för mig. Tvärtom, så är jag mer av en försiktig karaktär. Man vill ju inte dra på sig skador.

Häromdagen pratade vi kring lunchbordet här på redaktionen om träning. En av kollegorna, hemmahörande i kommunen (jag vill inte peka ut någon mer än så) berättade om att han haft lite problem med en disk i ryggen. Men specialistkåren var inte enig. En behandlare hade sagt att rörelse och joggande var bra. En annan hade däremot dömt ut det som rent farligt att springa med den typen av ryggproblem. Märkligt.

Samtidigt hade jag själv planer på att ta tag i joggandet. Nej jag ska inte springa vare sig nån ultramarathon eller Göteborgsvarvet - mitt mål är bara att springa omkring.
Och vad skönt det var. Första turen på länge i joggingskorna jag köpte 2011. Luft i lungorna, blodcirkulation i axlar och nacke. Ah…

Men vänta nu! Tänk om jag har ett diskproblem jag inte ens vet om? Tänk om det här med löpning är farligt? Bäst att dra ned på tempot. Det säkraste är nog att vila sig i form. Så att jag orkar stå på händer i tio sekunder.