Dunkandet krävs i en stad som växer

Av Kristian Alm

Stan har växtvärk. Det ger en del huvudvärk. Alla kungsbackabor i centrum har fått vänja sig vid det entoniga dunkandet.
– Vi ska slå ner 870 pålar! säger Fredrik Alkema, produktionschef för Aarsleff som lägger grunden till Lindens park.

Knappt hinner det ena byggprojektet sluta förrän det andra börjar. Och gemensamt för allt som byggs i Kungsbacka är den nästan bottenlösa leran.
Det finns helt enkelt ingen berggrund att luta sig mot, utan allt måste förankras med massor av pålar långt ner i djupet. De "sugs" helt enkelt fast i leran och skapar stabilitet på det sättet.
Just nu grundläggs det som fått namnet Lindens park, alltså tre kvarter med hyresrätter mellan Söderstaden och nya p-huset Linden.
Fastighetsbolaget Magnolia är byggherre, men när husen står klara om 2,5 år tar den stora danska pensionsförvaltaren PFA över.

Många frågor
Första spadtaget togs den 14 april, och sen handlar det som sagt om pålning, denna gång i tre månader. För arbetet står jättekoncernen Aarsleff, som har tusentals anställda runt om i världen, och just nu jobbar med nya hamnen i Varberg och även tog hem kontraktet om Masthuggskajen i Göteborg.
Att det låter pålningen är ju ingen tvekan. Men arbetet väcker också en mängd andra reaktioner och frågor bland grannar och förbipasserande. Varför används granstammar? Hur kan de hålla? Och hur står man ut att jobba i pålningsmaskinen? Hur djupt ner pålar man?




Lång erfarenhet
Vi fick ett snack med produktionschef Fredrik Alkema på Aarsleff. Han har rejäl erfarenhet av pålning.
– Jag har jobbat med pålningsmaskin i tio år och som tjänsteman hos Aarsleff i ytterligare 10 år. Men jag tycker inte det var några problem. Det låter nog mer en bit bort, faktiskt. I förarhytten och bakom maskinen är ljudet dämpat, och vi har de bästa hörselskydd som finns att få.
Inte helt skakig varje kväll?
– Nej, det skakar inget särskilt när man pålar, det är mycket värre om det passerar en grävmaskin på larvfötter.
Fredrik passar på att avliva ett missförstånd som Norra Halland fört vidare – att pålningen skulle vara tyst och använda metoden Silent Piler.
– Ja, jag såg att ni hade fått den informationen, men då blandar man ihop två saker. Silent Piler kan man använda när det ska ner spont i marken, alltså veckade plåtskivor. Då finns en metod att trycka ner dem.
– Men pålar måste slås ner, det finns inget annat sätt. Den maskin vi har är den tystaste på marknaden. SHK "Shark", hejaren som omsluter pelaren i toppen, går ner en bit och dämpar ljudet när pålen träffas.
– Dessutom är det den första elektriska pålningsmaskinen på marknaden. Det dämpar inte slagljudet, däremot motorljudet och dessutom blir det ju inga utsläpp.

Många pålar
Jaha. Då är det alltså bara att acceptera ljudnivån, och stå ut. För det är många pålar som ska ner.
– I det här projektet handlar det om runt 870 pålar, och änden ska ner 40 meter.
Eftersom pålarna är mellan 16 och 18 meter långa, krävs det att man kopplar ihop flera stycken ovanpå varandra. Hur långt ner och hur tätt pålarna ska stå avgörs av hur byggnaden ser ut och var den största tyngden hamnar.
Det är också förklaringen till varför en del pålar slås ner snett – de ska avlasta tryck från sidan, som till exempel kan uppstå vid kraftiga vindbyar.
Men varför träpålar ibland?
– Det är helt enkelt billigare, så när det går använder vi det. De slås alltid ner först, och så blir det betongpålar ovanpå.
Träet ruttnar inte?
– Nej, det är syrefritt nere i leran, så de kan hålla hur länge som helst. Men om man blottar dem, som har hänt under byggen i Göteborg, ruttnar de på en gång, och de gamla husen måste stabiliseras. Det är dyrt!
Går de inte sönder om det kommer sten i vägen?
– Det finns ingen sten i Kungsbackaleran...