19 September 2020 11:44 | Ulrika Wahlström

Om jag ritar upp en 6:a på ett papper kommer den som sitter mittemot mig att ha den bestämda uppfattningen att jag har ritat en 9:a. Vem har egentligen rätt då?

Min ena bror är schizofren. Han går på bra mediciner och är en av de smartaste jag känner. Han hör röster och ser saker som vi andra inte gör. Vi har haft många diskussioner om detta. Men, som han lite provokativt säger; kanske ser han hela världen, medan vi andra bara ser en liten del? Det är svårt att argumentera mot detta filosofiska tänk, även om jag naturligtvis vet att världen är så som jag uppfattar den.

Tutandet fortsatte

Ibland missuppfattar vi våra medmänniskors avsikter. Då tror man ofta att man själv gör rätt och den andre fel. Jag hade nyligen tagit körkort och skulle just till att rulla ut från en bensinstation. Då tutade bilen som var efter mig – på mig. Det hade varit lite nervöst och fumligt att tanka. Tutandet fortsatte och jag gick snabbt från att känna mig dum till att bli arg. Jag vevade ner rutan (ja, man gjorde så förr i tiden) och pekade fulfinger. Då såg jag att kvinnan också hade vevat ner sin ruta. Hon skrattade och för en sekund trodde jag att även hon pekade finger, men hon pekade mot mitt biltak, där det strax visade sig att jag hade glömt mitt bensinlock (de var avtagbara förr). 

Missuppfattade

Vi föräldrar blir konstant missuppfattade, men vi har ju rätt. När jag säger till mina barn att plocka ur diskmaskinen är det av omtänksamhet. Jag vill kunna ge dem deras veckopeng.  Barnen tolkar då min omsorg som tjat. Känns orättvist!

Härom dagen när jag var ute och sprang passerade jag en man som uppmuntrande ropade till mig: ”Vad fort du springer!” Jag kontrade: ”Det gör jag inte!” och gav honom i princip en avhyvling istället för att säga tack. Faktum är att han tyckte att jag sprang snabbt. Han kanske jämförde mig med sig själv eller med andra kvinnor i min ålder. Faktum är även att jag sprang långsamt. Jo, om man jämför mitt forna, snabbare jag, det som var jag innan diverse skador. 

Naken kvinna

När jag nyligen var på spa fick man inledningsvis en genomgång kring tvagningsproceduren. Jag gick in för den och satte mig, i enhetlighet med vad vi blivit tillsagda, naken, i tvagningsrummet. Jag slöt ögonen för att få ett inre lugn. Det visade sig vara svårt i det allt mer högljudda rummet där en massa barn var med sina mödrar. Det tog mig ett tag att inse att jag var den enda i rummet som hade gjort som man hade blivit tillsagd, alltså gjort rätt och var naken. Övriga tvagade sig med badkläder på. I efterhand kan jag tänka att en del av skriken hade uppstått då barn för första gången såg okänd kvinna naken. Lite trist, då jag faktiskt ändå var den som hade uppträtt som sig bör.

När gjorde du själv fel senast, fastän du ändå gjorde rätt, så att säga?

Läs fler krönikor här