Jag har blivit en kaffekärring

Jag kan egentligen inte säga att jag tycker kaffe är den godaste drycken. Men det slinker ner ett par koppar om dagen ändå. Det sker ju liksom på rutin.
På jobbet blir det en kopp på morgonen och en på eftermiddagen. När jag började på Norra Halland tog jag vatten men sakta men säkert har det övergått till kaffe. Sedan kan det bli någon kopp ute på jobb också.
Men det som verkligen fått min koffeindos att skjuta i höjden är att vi blev husrenoverare. Vi renoverar min mormor och morfars hus. Och de var två personer som visste hur man fikade. Kanske sitter det i väggarna och gör att vi inte kan komma undan kaffet. Det är i alla fall vad vi säger där hemma.
När jag och sambon pysslar med att skruva trall till altanbygget eller härjar med källarprojekten kommer någon av oss efter någon timma med samma citat varje gång: ”Ska vi inte ta och fika nu?” ”Jo, ta du och sätt på kaffe”, blir svaret. Sedan blir det en timmes paus där vi diskuterar framförallt våra pågående och kommande projekt, eller allt från världspolitik till hålor i en grusväg.
Sedan kan man fortsätta skruva en stund innan det är dags för lunch och så klart lite kaffe efter maten. Sedan klockan tre är det dags för fika igen. Vissa undrar kanske varför våra projekt tar sådan tid. Här är svaret: Kaffe!
Sedan ska man inte förakta vad en kopp kaffe kan göra. Som jag sa, så diskuterar vi ofta våra projekt när vi sitter där och smuttar på den svarta drycken. Och det är då vi kläcker våra idéer hur vi kan utveckla dem. Hade vi inte tagit den där förmiddagsfikan en regnig dag i februari hade kanske inte vår altan fått den där glasskivan eller fontänen som jag vet kommer att bli pricken över i:et. Eller så hade det kanske inte blivit något fönster ner till källaren, ett fönster som släpper in ljus. 
För att inte tala om alla de planer vi har för vårt garage. Men det får bli en helt egen krönika i framtiden. Tänk vad enkelt det hade varit att renovera om det inte hade funnits kaffe… men tråkigt.