16 Augusti 2019 15:22 | Andreas Scheffel

Det var lördag 10 augusti 2019 klockan 22.30. Applåderna hade ebbat ut och vi skådespelare tog varsin fackla i hand och promenerade ner för backen för att lysa upp vägen för vår publik. Den sista föreställningen av ”Älskar, älskar inte” var slut och därmed hade det spelats teater på Ebbescenen för allra sista gången. En epok i Kungsbackas teaterhistoria var över.

När entusiastiska Gällinge-, Idala- och Förlandabor bildade Sällskapet Engagerade ByBors Ensemble, vanligtvis förkortat EBBE, i slutet av 90-talet så var det för att framföra spelet om Ebbe Skammelson, en egenskriven pjäs baserad på en medeltida ballad.

När det var dags för premiär sommaren 2000 så byggdes det en utomhusscen i backen på väg upp mot Äskhults by. Föreställningen blev en succé och det beslutades att den skulle bli en årligen återkommande begivenhet. En mer permanent scen behövdes. För detta sågs en plats ungefär 200 meter längre ner i backen som ett utmärkt val. Sagt och gjort, den tillfälliga scenen revs, den nya byggdes upp och sommaren 2001 var det nypremiär. Och på denna plats, en bit in från vägen i en glänta med berget som naturlig läktare, har Ebbescenen stått sen dess.

Ytterligare sju egenskrivna historiska dramer har haft urpremiär, men nu är det slut. Om bara några veckor rivs scenen.

Själv spelade jag teater i Äskhultsbacken varje sommar mellan 2000 och 2015. Då kände jag mig färdig och jag tog farväl av EBBE. Men i våras blev jag kontaktad av projektledningen med en förfrågan om att göra comeback det allra sista spelåret och ersätta en skådis som hade hoppat av.

Efter lite övertalning så tackade jag till slut ja. Det var trots allt en chans att få knyta ihop säcken för något som har betytt väldigt mycket för mig.

Jag får ibland frågan varför jag, som ju delvis har scenkonsten som inkomstkälla, har ägnat så många år och så mycket tid åt ett amatörteatersällskap i en bokskog långt ute på landet. Och visst har jag medverkat i många proffsigare, kreddigare och mer utvecklande scenkonstprojekt än de som har spelats på Ebbescenen. Men för mig har EBBE inte handlat så mycket om det som har spelats på scenen utan mer allt runt omkring. Den finns en oerhörd kraft i amatörteatern. Människor i olika åldrar och med olika erfarenheter strålar samman för att kämpa mot ett gemensamt mål.

Det är viktigt att poängtera att Sällskapet EBBE inte kommer lägga ner. Just nu spånar styrelsen på hur verksamheten ska gå vidare på nya scener. Jag hoppas att ännu fler vågar ta steget att engagera sig i föreningen och få uppleva gemenskapen inom amatörteatern. Men Ebbescenen går nu i graven och jag kan inte annat än bocka och buga för allt fantastiskt som jag har fått uppleva där under åren.