02 September 2021 11:47 | Christina Forlin

I helgen var det dags igen. Denna gång träffades vi på en lägergård strax utanför Mullsjö för att prata, äta och prata igen. Vi drygt 20 personer, numera i 60-årsåldern, brukar ses vart femte år så många av oss som kan, för att fira att vi en gång i tiden började plugga tillsammans. Det är alltid lika roligt.

Självklart tycker vi att vi alla är oss lika, både till utseende och sätt… Men det är faktiskt precis som om karaktärerna förstärks med åren. De som tog tag i organiserandet för 40 år sedan gör det även nu, de som var verbalt skickliga då har nu nått mästarklass i samtalskonst, de som absolut skulle dansa till Uffe Lundell till sent på natten ska förstås göra det även nu.

Matlagning brukar stå på schemat, och under morotshackande och smördegsrullande är det mycket man hinner avhandla. Det visar sig exempelvis att Elisabeth från Stockholmstrakten, som jag visste var intresserad av fåglar men inte hade koll på hur stor hennes passion var, just hade avverkat en vecka på Nidingen i ornitologiska sammanhang. Hon tycker där är såå fint.

Och tjänstemannen Kalle på ett statligt verk ska snart ska gå i pension och börja tillverka egendesignade skjortor. Helt otippat.

Någon kajakpaddling blev det inte denna gång även om sjön låg blank och det gäller att passa på medan man fortfarande kan ta sig i och ur båten. Däremot bastubad för de som ville.

Poängpromenad hör till, med blandade frågor. Vet ni exempelvis hur många tänder en hund har? Och när ägde kärnkraftsomröstningen rum i Sverige?

Roligt var också gissaleken ”Vem har varit med om det här?”.

Helt osannolika historier serverades som när Annika styrde upp arrangemang kring stora internationella idrottstävlingar för ungdomar i Botswana eller när Nils skulle se till att 70 stycken avelsfår beställda till Moskvatrakten, säkert kom fram till sin mellanlandning i Belarus. Det här var 1989 under de sista skälvande veckorna innan muren föll, och Nils tog helt enkelt tåget, godståget, tillsammans med fåren, för att vara säker på att de kom tryggt fram.

Nils, 70 får, mängder med halm och mat till både folk och fä samt en prao-elev som aldrig åkt tåg tidigare samsades i en godsvagn under en vecka. Gissa hur det var!

Byråkratin när de kom till Minsk får vi ta en annan gång.

Läs mer krönikor här