Hålla ihop trots bokstavsbrist

Förra veckan berättade Per Naroskin i radions ”Spanarna” att tangentbordet på hans dator vägrade skriva bokstaven ”n”. Han tog det till utgångspunkt för en spaning ut i cyberspace och evigheten. Nu är det likadant här hos oss, fast här är bokstaven före hans den trilskande. Jag funderar därför på ifall jag kan skriva denna krönika den felande bokstaven förutan. Jag försöker. Vi får se hur det går. 

Jag hade tänkt att texten skulle kretsa kring att hålla ihop. Då och då hävdar en del högljutt att Halland borde delas. Andra säger att länet ska hållas ihop. Åt vilket håll går vi då? Just nu finns i varje fall ett tydligt tecken på förening i Kungsbacka konsthalls utställning ”Speglingar”. Konstnärer från hela länet har djupdykt i länets konstskatter för att hitta äldre konstverk att inspireras av för att skapa nya. Dagens geografiskt spridda konstnärer arbetar ihop och har även skaffat sig historisk förankring. God början för förening. 

Lika bra ser det inte ut i politiken. Där går åsikterna isär även i enskilda partier huruvida tågen ska stanna i Åsa eller ej. Det, tycker jag självklart att de ska göra och även i Frillesås och Väröbacka. Naturligtvis känns det på dessa platser högst frustrerande att se och höra tågen gå förbi utan att stanna för att ta upp passagerare. Att inte kunna ta tåget från den egna bostadsorten förenar knappast. 

Helt lätt verkar det heller inte vara att knyta ihop Åsa. Den hägrande, halvfärdiga kustspången har fått förhinder och når inte dit de ideella, byggande krafterna vill, då en fastighetsägare inte tillåter den löpa över ett parkstycke i hans ägo. Beklagligt! 

I Hede, där jag bor, ska det i alla fall bli en knutpunkt. Ur åkerbygden här ska en tjusig stationsbyggnad uppstå och bli nav för kollektivtrafiken. Frågan är vad den ska foga ihop. En hel del blir säkert bra. Fast lite trist är det förstås att vi inte får en gång under spåren, så att vi lätt når parkeringen, där vi ställde bilen. 

En pendelparkering gäller för att åka iväg, en annan för tillbakavägen. Jag skulle gärna se att parkerings-ytorna kunde nås lika lätt oavsett vid vilken spårsida av- eller påstigning sker. Synd att det inte blir förbättrad kontakt, när det nu ska bli ett nytt center här. 

Nu är jag strax uppe i de stipulerade 2?600 tecken en sådan här krönika ska ha. Jag har försökt undvika alfabetets trettonde bokstav. Jag hoppas och tror att jag har lyckats och att allt ändå ska vara läsbart. Fast hittar du något svårläst, så vet du vilken den saknade bokstaven är. Lägg bara till den och läs vidare! Nästa krönika lovar jag att skriva på ett fullgott tangentbord.