Gräsklipparvåndor

Det började i maj. Vår 20 år gamla gula trotjänare gick lite trögare än vanligt.

– Det är mossan, tänkte jag och tog i lite extra.

 

Men det visade sig att drivningen till det ena framhjulet var sönder, och det var svårt ja nästan omöjligt att hitta reservdelar. Typiskt. Vi skulle köpa en ny gräsklippare, det hade vi bestämt, men inte förrän nästa år och då skulle det bli en robot.Först skulle vi bara snygga till trädgården, ordna kanterna längs rabatterna, ta upp gamla plattor som ligger kvar övervuxna av gräs och jämna till.

 

Nu blev det kritiskt läge och vi slog trots allt till på en robotgräsklippare redan i år. Går det så går det tänkte vi trots alla ojämnheter. Går det inte får vi lägga ännu mer krut på att laga den gamla. Men det gick! Och som många andra som köpt robot säger vi också att det är ”bland det bästa vi har gjort!”

 

Mer tid att pyssla med annat i trädgården, eller ja mer tid helt enkelt. Och så fint den klipper! Och så gullig den är. Men vad ska den heta? Det är lite jobbigt faktiskt, den har inget namn än. Det enda förslaget hittills är Rolf, men nej...

 

Sedan åkte vi till landet. Där har vi i över två decennier haft en åkgräsklippare. Åkgräsklipparen har kämpat på, jag har haft mina duster med den och egenheten att slumpmässigt smälla till några sekunder efter att man stängt av den har jag aldrig förlikat mig med. Men den har gjort sitt jobb, mer än väl.

 

I år var det större utmaningar än vanligt. Orsaken stavas vildsvin. Mer än tredjedel av trädgården var uppbökad och omöjlig att köra på. Ganska optimistisk började jag vända rätt alla tovor i våras men jag hann inte med alla kvadrat, gräset växte förbi.

 

Åkgräsklipparen kämpade sig fram tack och lov, även på det något ojämna underlaget där jag försökt trampa till det uppbökade gräset. Men så i början av juni börjad den låta väldigt konstigt i vissa lägen, när man skulle svänga. Dunk, dunk, dunk.

 

Det blev inte bättre, det var svårt att svänga. Vad göra? Vi skulle ju köpa en ny även till landet men inte förrän nästa år. När gräsmattan skulle vara återställd igen efter vildsvinens framfart och annat grävarbete i höst. Men vi fick öppna plånboken ännu en gång. Det blev en ny sån där som man sitter på, och det var helt fantastiskt bra!

 

Och hur det gick med den delen av gräsmattan som fick växa fritt eftersom jag inte hann med att rätta till den? Där blev det en fantastisk blomsteräng med blåklockor, måra och rölleka bland annat. Det bär mig emot, och jag vill inte ha tillbaka dem, men måste nog ändå tacka vildsvinen för det.