På torsdag smygstartar Change music festival är Kungsbacka piano trio är navet. Simon Crawford-Phillips, Malin Broman och Jesper Svedberg tar en bit av världen till Kungsbacka.

FOTO: Josefine Julén

Change Music festival

Arrangeras 15-18 augusti, på scener i Kungsbacka och Varberg.
Festivalen har rötterna i kammarmusiken men bjuder in till nyskapande genom dans, folkmusik, jazz och världsmusik.
Festivalen har blivit utsett till en av de mest spännande festivalerna i Europa genom utmärkelsen EFFE Award.

En snabb tillbakablick. 1999 såddes det första fröet till det som idag har namnet Change music festival. Kungsbacka piano trio skulle på festival i Skottland och behövde tillfället att spela. 
– Så blev allting till. Kungsbacka kammarmusikförening som har stöttat mig redan som tonåring, var avgörande. Rolf Persson ordnade och vi spelade en konsert i slottshallen på Tjolöholm, och i tidningen kallades vi för Kungsbacka piano trio, säger Malin Broman. 
Året efter började en festival ta form. Då var det Pianotrion plus fyra artister. 

Sedan dess har festivalen växt. 2013 fick den namnet Change och gick över från att vara kammarmusikfestival till ett större format. 
– Varberg ville vara med. Det blev en regionsfråga och ett samarbete mellan Kungsbacka, Varberg, Regionen och Tjolöholm. Möjligheterna blev större och det exploderade. Varje år försöker vi hitta nya lokaler. I år är det nytt med naturum, säger Simon Crawford-Phillips, festivalens konstnärliga ledare.
Kungsbacka piano trio bildades 1997 och har sedan dess tagit Kungsbacka ut i världen. Nu vill pianotrion ta världen till Kungsbacka. 
– Det är något speciellt. Det var här vi formades. Det är fascinerande att en by…
– Stad. Var inte en sån londonbo, säger Malin Broman och avbryter Simon Crawford-Philips.
– Att få blanda det personliga och intima, förhållandet med Kungsbacka och resten av världen är en glädje. Det blir det lokala och globala som möts i våra liv, säger Simon. 

Ikoner är utgångspunkten för årets program och Simon har levt med Beethoven i huvudet i mer än ett år. 
– Den här festivalen är inte en höjdpunkt, för mig är det en drog. Under några dagar behöver man inte ens sova, det är som när man har fått barn, som att kemikalier i kroppen kommer igång. Det är nya människor, nya impulser och möten. Det är så intense och laddat och spännande, säger han. 
Att få blanda artister som annars inte skulle mötas är en viktig komponent, menar han.
– För några år sedan hade vi invigningskonsert med jonglörer, street dance, sångare och kammarmusik. Artister jammade ihop ganska spontant och blev öppna och inspirerad av varandra. Den känslan vill jag ska prägla alla konserter, säger Simon.

Simon och Malin lämnade Londonsymfonikerna för Stockholm, medan Jesper Svedberg flyttade till Bournemouth och spelar i Bournemouth Symphony Orchestra. 
– I många år gjorde vi allting själva och var alltid på scen under festivalen. Men nu spelar man lite och kan också gå lyssna på en konsert man inte har något alls med att göra. Det är roligt att få uppleva festivalen från båda sidorna, säger Jesper Svedberg. 
Malin Broman gläds extra åt att hon har med sig sin ensemble Music Vitae. Samtliga är överens om att få avsluta med Beethovens nia blir något speciellt.– Unikt faktiskt. Jag tror aldrig den spelats på Tjolöholm och undrar om det kommer att göras igen? Med det mest ikoniska i huvudet har jag sedan tänkt på andra stycken och tonsättare, människor som på något vis är eller kanske bli ikoniska. Det är underbart! Säger Simon Crawford-Phillips.