Erik vill ha en högre dos av ADHD-läkemedlet.  Men han får ingen hjälp.

Foto: Julia Sandstén Vikberg

 

Efter att Erik diagnostiseras med ADHD trodde han att han äntligen skulle kunna få må bra. Men istället fick han en så låg dos av läkemedlet att han inte känner av effekten och får jaga efter en läkare som inte går att få kontakt med. 

I skolan var det svårt att sitta still och lyssna under lektionerna. Det kröp i kroppen och koncentrationen dalade. Erik gick i en specialklass under större delen av skoltiden på grund av hans svårigheter. Vid den tiden var ADHD ingen etablerad diagnos så Erik visste inte varför han var som han var. I dag är Erik gift och fyrabarnspappa och känner att hans symptom går ut över hans familj.  

– Jag kan bli aggressiv. Jag blir inte våldsam men jag kan få utbrott. Jag vill vara för mig själv. Jag kan inte vara med barnen en lång tid. Jag kan ha svårt att tala för mig och kan tycka att en sådan grej som att gå och handla på Ica är jobbigt, säger Erik.

– Han kan inte kolla på en film utan att pausa 25 gånger, fyller frun Malin i.

Det var inte förrän Eriks bror nyligen fick diagnosen ADHD som Erik förstod att även han måste ha det.
– Vi har haft alltid haft samma problem med koncentrationen och impulsivitet, säger Erik.

Han bestämde sig för att själv genomgå en utredning och träffade en psykolog för ett bedömningssamtal där det konstaterades att han mycket riktigt troligen har ADHD. Han remitterades till Vuxenpsykiatrimottagningen, VPM, i Kungsbacka för en neuropsykiatrisk utredning. Där fick han träffa en psykolog och en läkare och det hela gick snabbt. Efter två, tre månader var utredningen färdig och Erik fick diagnosen ADHD. Han kände sig lättad över att äntligen ha fått en diagnos och såg fram emot att få ett läkemedel som skulle hjälpa honom. Han hade redan fått testa ADHD-läkemedlet Elvanse av sin bror med samma diagnos och hade märkt resultatet.

– Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv. Det gjorde att jag kunde tänka, jag kunde umgås med mina barn i flera timmar, säger Erik.

Läkaren på VPM ville att Erik skulle börja med den låga dosen 30 milligram om dagen och sa att dosen sedan skulle höjas. När Erik testade läkemedlet blev det ett antiklimax. Han kände nästan ingen effekt och det lilla han kände höll i sig i bara ett par timmar. Frun Malin minns den dagen:

– Det var en hemsk dag. Han trodde att han äntligen skulle få må bra. Men så hände ingenting, säger hon.

Paret förväntade sig en ny läkartid för att följa upp hur läkemedlet fungerat för Erik men ingen från mottagningen hörde av sig. Så Malin, som har fullmakt över Eriks vårdärenden, kontaktade mottagningen.

– Oj vi har missat att kalla er, sa receptionisten, säger Johanna.

 

Erik fick till slut en ny tid där det bedömdes att Erik borde få en högre dos av läkemedlet. Men efter att ha kollat Eriks blodtryck ändrade sig läkaren.
– Jag kände mig stressad när blodtrycket togs. Efteråt fick vi ett meddelande på vårdguiden där det stod att jag låg på gränsen till för högt blodtryck. Så läkaren ville inte ge mig en högre dos av läkemedlet, säger Erik.

Mottagningen krävde att Erik skulle göra en blodtrycksutredning på en vårdcentral, vilket han gjorde. Resultaten visade att Erik hade ett bra blodtryck och att det var på grund av att han blev stressad när kontrollerna skulle göras som resultatet tidigare hade visade ett högre blodtryck.

– Läkaren skrev att det hör till min ADHD-diagnos att bli stressad i sådana situationer, säger Erik.

Resultatet från blodtrycksutredningen skickades till VPM och Malin bad om en högre dos av läkemedlet till Erik. Men läkarens svar var att blodtrycket fortfarande var för högt. Malin bad om en ny blodtryckskontroll hos VMP, men läkaren sa nej och hänvisade till nästa läkartid som de stod på en väntelista för att få. Malin gav sig inte utan försökte ta kontakt med läkaren igen, men utan resultat.

 

Detta hände i mars. Nu fyra månader senare har de fortfarande inte fått en läkartid och kämpar fortfarande med att få kontakt med läkaren. Erik har fortfarande en vad han anser är för låg dos av läkemedlet.

– Jag har rätt till en högre dos. Den nuvarande hjälper inte. Ibland känner jag inte av det alls. Ibland känner jag en liten effekt i två-tre timmar. Jag måste välja när på dagen jag ska ta det utifrån när jag behöver det som mest. I dag tog jag precis min medicin eftersom jag visste att jag skulle intervjuas nu, säger han.

 

Malin är frustrerad och har läst på om hur en neuropsykiatrisk utredning ska gå till och anser att läkaren inte har hållit sig till mallen.

– När man gör en sådan här utredning ska man ha en kontinuerlig läkarkontakt. Vi får ingen hjälp. Erik trodde att han äntligen skulle få må bra nu när han har fått en diagnos, men så händer inget. Vi vet inte vad vi ska göra.

Malin läste Norra Hallands tidigare artikel som handlade om Anna som har en svår psykisk sjukdom och kände igen bristen på hjälp inom den psykiatriska vården.
– Jag ville att hon skulle veta att det finns fler som inte får hjälp. Och jag tror att det finns fler än Anna och Erik som är drabbade. Vården fungerar inte. Vi måste reagera på det, säger Malin.

*Erik och Malin heter egentligen någonting annat.

Hela reportaget finns att läsa i papperstidningen den 19 juli.

 

Annons

KOMMENTERA ARTIKELN

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.