Annons

I dag har mörkret redan hunnit falla när jag som så många gånger förr cyklar hemåt. Där cykelvägen slutar vid Gåsevadholmsvägen måste jag först cykla över vägen i den emellanåt hårt trafikerade korsningen, alldeles inpå den olycksdrabbade kurvan, för att sedan fortsätta på den smala vägen helt i avsaknad av vägren.

Med oro hör jag bilar närma sig bakifrån och med lättnad ser jag dem passera mig försiktigt och med god marginal.

Mötande bilar bländar av i god tid, men ett fåtal glömmer trots allt helljuset.

Jag cyklar i blindo tills bilen passerat. Jag kan inte se vägens vita streck och tvingas ut i vägbanan för att inte riskera att cykla av vägen där det är brant nydikat.

Samtidigt tänker jag på vad som skulle kunna hända om en bil kör om mig nu. Jag pustar ut, cyklar vidare och när jag kör av Hällingsjövägen mot Hjälm känner jag mig tacksam över att ännu en gång ha överlevt Hällingsjövägen i mörker.

Ett stort tack till alla bilister som visar hänsyn, men samtidigt ifrågasätter jag varför kommunen inte anser att en cykelbana till Hjälm är prioriterad. Hur kan den inte vara prioriterad?

Jessika Lindblad

Annons

KOMMENTERA ARTIKELN

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.

Läs Även

Debatt: Inget om vanlig politik

Debatt I dessa coronatider läser vi inget annat om vanlig politik så då tänker jag: Vad händer med ...

Debatt: Godiset ska ha luckor

Debatt Äntligen tycka alla butiker som säljer bröd börjat skydda bakverken från nyfikna kunder. Helt otroligt att ...

Debatt: Kunde minimerat risken för smittspridning

Debatt Coronaviruset lamslår stora delar av världen. Även i Sverige har man stängt ned verksamheter, och företagen ...
Annons