Ulla och Sven firar 70-årig bröllopsdag
Av Johanna Simonsson
För 70 år sedan gifte sig Ulla och Sven Johansson i Vallda prästgård. Nu sitter Ulla, 95 år, och Sven, 92 år, och tittar på bilderna som hänger på kylen på deras två barn, tre barnbarn och tre barnbarnsbarn.
– Vi har trivts väldigt bra ihop, säger Sven.
För 70 år sedan, den 20 september 1952, gifte sig Ulla och Sven Johansson i Vallda prästgård. Foto: Johanna Simonsson
Deras första möte ägde rum i Kullavik, där större delen av deras gemensamma liv utspelat sig.
– Vi träffades när jag var springpojke och kom med varor, säger Sven.
– Jo, men vi träffades först på isen. Sven spelade bandy och jag var där och tittade. Sen var jag tillbaka igen på kvällen. Det var någonting som klickade.
Årets sista dag 1950, bestämde de sig för att gifta sig.
– Det var inte så att man gick ner på knä då, men på nyårsafton förlovade vi oss, säger Ulla.
– Jag var 20 år och hade mönstrat och vi förlovade oss innan jag gjorde lumpen.
När Sven kom hem igen på permission mötte hans fästmö honom på busshållplatsen.
– Där stod hon och väntade på mig.
– Hans båtmössa satt helt snett, säger Ulla och skrattar till.
BröllopI Vallda prästgård gifte de sig den 20 september 1952.
– Jag blev konfirmerad av samma präst som vigde oss, säger Sven och skrattar till.
– Efter vigseln åkte vi till min pappa och hans fru och åt. Sen när vi kom hem så såg vi att våra kompisar hade gjort en äreport till oss, tillägger Ulla.
Som gifta flyttade de till ett hus i Torred, Kullavik. För att ha någonstans att koppla bort från Svens trädgårdsverksamhet ville de också ha en sommarstuga.
– Vi har prenumererat på Norra Halland sedan 1953 och hittade en annons i tidningen på en stuga i Frillesås. Det fanns varken vatten eller el. Vi bestämde oss på plats och betalade 500 kronor i förskott, säger Sven.
Huset i Kullavik fick sedan dottern Lollo ta över medan huset i Frillesås nu är sonen Ingvars bostad. Ulla och Sven bor numera i en lägenhet vid Kullaviks centrum.
LångvarigtUlla håller upp ett foto med henne, hennes dottern, barnbarnet och barnbarnsbarnet.
– Fyra generationer av kvinnor. Det är fint.
Ulla tror att deras långvariga relation dels beror på tålamod.
– Det är inte en helt rosenströd stig att gå på alltid, men så är det ju för alla. Det har inte alltid varit på topp.
– Men nästan, inflicker Sven och kollar kärleksfullt på Ulla.
– Ja, men det är ju käbbleri ibland.
– Du har ett kraftigare humör än jag. Då försöker jag medla. Som när du inte hör vad jag säger, då säger jag: `Vänta lite så kommer jag till dig`.
– Ja men det är ju helt omöjligt för mig att höra vad du säger när jag är i sovrummet och du i köket. Antingen har min hörsel blivit sämre eller så går du och muttrar, säger Ulla med ett leende.
FirandetHur de ska fira sin 70-åriga bröllopsdag har de inte riktigt bestämt än.
– Barnen ska fixa så vi får något gott att äta åtminstone, säger Ulla.
Ute i trädgården sätter de sina rullatorer bredvid varandra. Solen ligger på men under blommorna kan de nästan få lite skugga. Sven lägger omsorgsfullt armen runt Ulla och viskar någonting som får de båda att skratta.
– Vi har haft mycket gemensamt och gjort väldigt mycket roligt tillsammans genom åren. Barnen har också alltid varit med. Men när man tänker efter så... Ja kära nån, det är nästan lite märkligt att det gått 70 år.
– Det har varit ett väldigt fint liv tillsammans, säger Sven.