Tack för 13 äventyrliga år!

Av Ann Kristin Ekman

Var sak har sin tid, heter det ju som bekant.
Så är det verkligen, så 13 år efter att jag för första gången körde upp till Norra Hallands tidningshus en tidig decembermorgon, ger jag mig nu ut på nya äventyr.

För det har varit ett äventyr! Att vara lokaljournalist kan vara ett knot ibland, men det är också ett privilegium.
Bara någon månad efter att jag börjat jobba här satt jag till exempel i fullmäktigesalen för att bevaka ett sammanträde. Upp i talarstolen klev en politiker, med en fråga som hänvisade direkt till en artikel som jag skrivit. Då rös jag lite.
Det är en speciell känsla när något du gjort, på något sätt kanske kan påverka livet och vardagen för någon annan.

Äventyrligt på ett annat sätt var det när jag skulle följa med Stiftelsen Vitryssland till Belarus, för att berätta om vad allt det som Kungsbackas invånare i åratal troget skänkt, gick till. Hårdföra gränsvakter och statlig övervakning på plats å ena sidan, det största orosmomenten var nog ändå om akutreparationen av bussen halvvägs nere skulle klara sig – en korvtång fick göra jobbet att hålla ihop härligheten tills vi kunde få tid hos en bilverkstad i Litauen på vägen hem.

Andra jobb har känts tuffare: att göra strandreportage i gassande sol när ALLA ANDRA än du själv är klädda i badkläder med möjlighet att hoppa i plurret är minsann inget vidare!
Tufft på ett annat, och mer seriöst vis, har varit alla långa och många samtal som jag haft med kommuninvånare som på något sätt kommit i kläm. Närmast i minnet ligger alla de anhöriga och boende men även anställda inom äldreomsorgen som jag hade kontakt med under och efter de stora covidutbrotten förra vintern. Det är en typ av jobb som det är svårt att skaka av sig när klockan slår fem på eftermiddagen och det är dags att gå hem.

I min värld är lokaljournalist det finaste man kan vara. Pappa var också journalist, så jag har ju i praktiken vuxit upp på en redaktion. Det är ingen överdrift att påstå att "Tidningen" var ytterligare en medlem i familjen med väldigt mycket att säga till om.
Nu lämnar jag tidningsjournalistiken men inte lokaljournalistiken. I fickan ligger ett pinfärskt kontrakt med P4 Göteborg. Där väntar jobb, inte så mycket med just radio som sådan, utan med den digitala verksamheten i olika kanaler på nätet. Exakt vad det är meningen att jag ska göra har jag ärligt talat fortfarande lite vaga grepp om. Däremot blir blir ett nytt äventyr att ge sig sig hän åt. För var sak har trots allt sin tid.