Krönika: Ett papperslöst samhälle?

Av Christina Wagner

Tänk att papper gått från digert hantverk i forna tider till något vi tagit för givet. Nutida papper är dyrt och kanske allt mer ifrågasatt.

För pappersindustrin har väl inte utvecklingen börjat märkas av igår direkt, efterfrågan har sjunkit på vissa produkter under lång tid. Skälen till papperets senaste resa är nog framför allt att tillverkningskostnaderna blivit högre med den stundande energikrisen, inte att träden blir färre som man kanske skulle kunna tro åtminstone i vissa delar av världen.
Postnord gick i förra veckan ut med att de från och med april nästa år inte delar ut direktreklam i brevlådorna längre. Anledningen är att reklamen inte lönar sig eftersom papperet blivit dyrare att köpa in. Så det är inte bara toapapper som blir dyrare framöver, ni kanske läst att Essity har aviserat prishöjningar inför vintern. Toapapperskrisen från pandemin hoppas jag i alla fall är ett minne blott. När man inte ens får spola ner hushållspapper i toaletten, eftersom det orsakar stopp i avloppen, vågar jag inte tänka på vad som skulle hända om vi måste ta till allehanda pappersprodukter för våra behov.
En skön historia apropå papper, som kanske inte heller låter sig göras i framtiden eftersom det förmodligen blir för dyrt, är när en underbar familjemedlem tog studenten i juni och önskade sig "många paket". Han har Downs syndrom och fullkomligen älskar presenter, så han fick ett jättelikt paket av några vänner till familjen som han varsamt och med stor förväntan började öppna.
När han fått av presentpapperet och öppnat paketet låg ett nytt paket bland en massa papper inuti, i det låg ett paket till, och så ett till.
Presentpapperet yrde när han efter sex eller sju paket likt en rysk docka äntligen nådde fram till det eftertraktade innehållet. Papper låg spritt över hela golvet, ögonen lyste över sprattet och hur vännerna dessutom lyckats ge vad han önskade sig mest. I dubbel bemärkelse. Det hela får mig fortfarande att le, trots att det är flera månader sedan.