Irina och Gunnar delar sitt intresse för betong

Av Annika Lundby

Det hela började när Irina Franceva och Gunnar Sapetka inte hittade den perfekta markstenen till uteplatsen. Vad gjorde det då? De göt egna. Då väcktes intresset för betongens möjligheter och utvecklades till en hobby där de nu gör allt från trädgårdsinredning till lampetter och ljuslyktor.

Ett sammansvetsat team. Så beskriver Irina och Gunnar sig.
– Vi är partners på jobbet, vi är partners hemma och vi gör sakerna i betong tillsammans, säger Irina.
Sedan den där dagen då de bestämde sig för att gjuta sina egna markplattor har det blivit många fler alster.
– Det finns många olika gjutformar på nätet och jag började leta och beställa hem. Men så tyckte jag de blev tråkiga, jag ville göra min egen design, göra dem snygga med till exempel ett hjärta eller någon annan detalj. Så allt jag gör nu är min egen design och min egen stil. Man kan utgå från något men det måste vara lite annorlunda. Jag vill att det ska vara personligt, säger Irina.
Och när det gäller att göra det mer personligt hjälper Gunnar till att snickra ihop formar.
– Då kommer hon och säger ”Älskling” och jag hör på rösten att nu är det något hon vill jag ska hjälpa till med, skrattar Gunnar.
– Jag kommer med idéerna och så hjälper han mig att förverkliga dem, säger Irina varmt.
Det har bland annat blivit lyktor och lampetter.
– Jag har fastnat för det mer moderna men jag inspireras även av de historiska konstnärerna som Michelangelo och renässansen. På lampetterna eller krukorna gjuter jag ibland ansikten som stenstatyerna på Påskön. Idéerna kommer av varandra. Jag tänker hela tiden på vad jag kan göra och hur jag kan utveckla det.
Till exempel använder sig Irina av betongpigment för att skapa färg till alstren.
– Man använder det när man blandar betongen så den blir genomfärgad. Jag målar aldrig färger utan behandlar med speciella medel för att förstärka och polera betongen.




Utanför boxen

Gunnar berättar att de båda gillar att tänka utanför boxen.
– Vi kommer ju från Litauen och är vana vid att man gör mycket själv. Vi provar oss fram och ibland misslyckas man men det innebär också att man kan utvecklas. Nästa gång gör man på ett annat sätt för att få det rätt.
– Och vi är båda perfektionister. Blir det inte bra, då får man slänga och göra om, säger Irina.
– Det ska se och vara proffsigt gjort. Det gör ont om folk inte är nöjda. Sådana är vi båda två, säger Gunnar.
Marketplace på Facebook har blivit en bra plattform att sälja en del av alstren.
– Folk har tyckt om det vi gjort och då har vi gjort lite extra. Och det inspirerar ju också till att utveckla vår hobby, säger Irina.

Lugnet på landet

Men det är inte alltid helt lätt att hinna med sin hobby när man renoverar sitt hus och inte heller att hitta plats för att gjuta.
– Vi hittade en sommarstuga som vi håller på och renoverar till åretruntbostad, säger Gunnar.
Irina och Gunnar har bott i Sverige sedan 2008 men Gunnar kom till Sverige första gången 1999.
– Jag var här första gången när jag var 15 år och jobbade som bärplockare. Min mamma hade varit här året innan och det var en riktigtbra bärsäsong så jag följde med året efter. Men då fanns det knappt några bär, så vi pratade med de som köpte bären och då fick jag åka till Torsby i Värmland där jag jobbade i skogen med att röja och plantera.
När säsongen var slut åkte Gunnar tillbaka till Litauen.
– Jag tänkte inte att jag skulle återvända till Sverige men det är stor skillnad i lön mellan Litauen och Sverige så jag åkte tillbaka och sedan fastnade jag. Det är så fint här, ett helt annat landskap än i Litauen.
Gunnar jobbade i Värmland, bland annat som snickare.
– Chefen var väldigt nöjd med mig och min kollega så de erbjöd oss att stanna och fortsätta och hjälpte oss med alla papper.
Gunnar och Irina var även då tillsammans men Irina bodde kvar i Litauen.
– Så då frågade jag om hon ville komma och bo med mig här.
– Vi gick i skolan för att lära oss bra svenska. Skulle vi stanna och bygga vår framtid här måste man lära sig språket för att kunna integreras, säger Irina.
Efter några år i Filipstad flyttade de till Fjärås innan de landade i Frillesås.
– Här trivs vi jättebra. Det är nära till havet och nära till allt och alla är så trevliga här, man hejar, pratar och hjälper varandra, säger Irina och Gunnar.