En musikepok är slut för Leena

Av Kristian Alm

Hon har sagt farväl till sina sista fiolbarn. Efter 40 år på Kulturskolan går Leena Arvidsson i pension. Men musiken släpper hon inte.
– Nu ska jag sätta igång en orkester med mina gamla elever!

Leena växte upp med musik i hemmet i finska Åbo.
– Morfar tog mig ofta till konserter med Åbo symfoniorkester, och jag fick följa med mamma på opera.
En dag hittade den sjuåriga Leena en gammal fiol hemma hos mormor och morfar, och därmed var det klart.
– Man har berättat att jag direkt bestämde mig för att bli violinist. Det var ingen tvekan. Så de fixade i ordning fiolen, skaffade en ny stråke och tog kontakt med en privatlärare som var konsertmästare i symfoniorkestern.
Sedan dess har Leena Arvidsson inte släppt stråken. Det blev musikskola, sedan konservatoriet och sen – ja, inte en solistkarrriär, utan direkt tillbaka i skolan igen.

Ville bli lärare
– Jag visste redan från början att det var lärare jag ville bli. Att få chansen att lära någon annan något, det är så roligt.
Kanske går det tillbaka på den där konsertmästaren som lärde Leena de första greppen och stråkdragen.
– Hon var så mycket mer än en lärare, hon blev min ”fiolmamma”.

Men hur hamnade du i Kungsbacka?
– Kärleken förstås. De hade öppnat ett diskotek, inget som jag var intresserad av, men jag hängde i alla fall med en kamrat och där fanns en man från Göteborg som hälsade på finska släktingar...
Så efter lite stapplande konversation på skolsvenska var det bara att packa och följa med till Västsverige för att gifta sig. Även om det gick lite snett i starten.
– Jag bröt fotleden när vi dansade bröllopsdansen och hamnade på sjukhus. Min man for hem med bröllopsklänningen i en taxi, men blev körd till polisen eftersom chauffören tyckte det verkade skumt!
Redan året efter fick Leena syn på annonsen där Kungsbackas kulturskola sökte lärare. Det var 1981. Nu har det gått över 40 år.
– Ja, det är jättelänge. Men jag har aldrig tyckt att det varit tråkigt, varenda unge är olika, och det roliga är fundera ut hur jag ska nå det här barnet. Det är väldigt utvecklande.
– Och jag har aldrig fattat det där med att man måste byta jobb för att få upp sin lön...
Bytte man gjorde hon dock, och fick med sin nye make tre barn som alla mer eller mindre fortsatt med musiken.
– En av mina söner bor i Kanada och är operasångare och en spelar tuba och trombon på amatörnivå. Fast den äldste la av med kontrabas när han började gymnasiet, trots att han är otroligt musikalisk.

Släpper inte musiken
Nu har Leena haft sin sista lektion på Kulturskolan, men musiken släpper hon inte. Hon planerar att starta en orkester med gamla elever, och kanske ge privatlektioner för fler ”fiolbarn”.
– Så ska man egentligen inte säga, på Kulturskolan ska det vara ”våra” elever och man ska byta lärare lite hur som helst. Det tycker jag är helt galet, man bygger en så stark relation när man är två och koncentrerar sig för fullt på musiken. Så det har varit mina fiolbarn, det kan ingen ta ifrån mig.
Leena låter bestämd, nästan lika bestämd som när hon nyligen i Norra Halland kritiserade kulturnämndens ordförande.
– Jag är väldigt finsk trots 40 år i Sverige. Jag kan inte vara tyst när något är galet, och jag har inte lärt mig det svenska sättet att bolla med orden, gå runt och linda in saker. Jag säger rakt ut som det är!






Leena Arvidsson
Jobb: Fiollärare
Aktuell: Pensionerar sig efter 41 år på Kulturskolan
Ålder: 68 år
Bor: i Horred med hund och katt
Familj: Tre söner