Experimenterande fegis

Jag hatar att laga mat på vardagarna. Men däremot älskar jag att laga mat på helgen. Jag testar gärna ett nytt recept varje helg bara för att utvidga receptbanken. Men jag har hamnat i en spiral där jag letar upp nästan exakt likadana recept med bara liten skillnad. Jag har hamnat i köttgrytaträsket. Gärna med lite vitlök, sambal oelek och kinesisk soya. Resultatet – allt smakar nästan likadant.
Jag blev uppmärksam på detta för ganska länge sedan egentligen, då en vän sa efter att han bjudit hem mig och sambon: ”Jag ska försöka hitta recept på en gryta för det är ju det ni äter”.
Hjälp, tänkte jag. Är vi så förutsägbara! Och ja det är vi. Vi gick igenom vilka rätter vi bjudit vännerna på under det senaste året och japp, kött i gryta eller rätter där kött och sås får blir klara i ugnen tillsammans.
Men att komma ur det här är svårare än jag trodde för jag har insett att jag inte kan göra, eller inte har hittat det rätta receptet på goda såser. (Förutom de som blir i mina grytor). Jag har testat rödvinssåser, pepparsåser, till och med bearnaise. Men det känns hela tiden som det fattas något. Varför kan jag inte få till en lika god sås som jag får när vi är bortbjudna?
Enligt mig är det såsen som gör måltiden. Förutom om man har lingonsylt. Lingonsylt kan rädda det mesta.
Någon som har recept man inte kan misslyckas med och vill dela med sig. Mejla dem till mig. Jag är ständigt på jakt efter den perfekta såsen.
Någon som kunde göra goda såser var min mormor. Dessvärre var jag inte smart nog att fråga hur hon gjorde innan hon gick bort. Men det är väl så det är, och hemligheten eller den där känslan för vad som är rätt står inte i recepten.
Nu när höstmörkret kryper på oss och regnet faller tungt från himlen vad passar inte då om inte lite älg. Och här känner jag tryggheten i att kunna leta fram recept på grytor. Nu ska jag bara välja om det ska bli älg-Boeuf Bourgignon, Porterstek, norrländsk älggryta eller kanske bräserad älgbog…