En kultur och ett hus att bevara

Tänk dig följande scenario: Politikerna i Kungsbacka meddelar att Tingbergsvallen ska rivas. De lokala fotbollsklubbarna stämmer upp i ett gemensamt ”Hurra!”, nu ska de äntligen få en ny arena. Men svaret på deras glädje blir ett iskallt ”Nej, det ska inte byggas nån ny arena, vi ska bara riva den gamla”. ”Men var ska vi spela våra matcher?” undrar klubbarna. ”Vet ej”, svarar kommunen, ”men marken behövs till bostäder”.

Nej, så skulle det ju inte gå till. Det gigantiska ramaskri som skulle följa från kommunens fotbollsspelare och friidrottare skulle vara av modell jordskred. Den politiker som föreslog en rivning utan att först se till att det finns ett alternativ till stadens enda riktiga utomhusarena skulle antagligen sänka sin politiska karriär så djupt att man får göra en arkeologisk utgrävning för att hitta resterna av den. Men det var lite så det kändes för oss som hyr Alléskolans gymnastiksal när lokala politiker började gå ut i pressen och prata om att byggnaden måste rivas. En debatt följde, några höll med, andra inte. Men ingen, inte ens de som ville bevara huset, tog hänsyn till oss som faktiskt har verksamhet i det. Det var som att vi inte fanns.

När vi lokala teaterentusiaster bildade Kulturföreningen Alléteatern för att tillsammans förvandla den gamla gympahallen till en scen för lokalproducerad scenkonst så visste vi från början att det var ett rivningskontrakt som kommunen erbjöd oss. Redan då, för sex år sen, fanns det från kommunalt håll en stor osäkerhet kring vad som skulle hända med byggnaden. Men vi tog erbjudandet ändå för vi insåg att en sån här chans inte kommer igen. En centralt belägen lokal som nästan är som klippt och skuren för våra behov av en kombinerad replokal/föreställningsscen. 

Så varför gnäller vi, undrar kanske nån? Vi visste ju förutsättningarna från början. Absolut, men under åren som gått så har mycket hänt. Från att ha varit flera olika grupper som spretat åt olika håll så har vi nu en gemenskap och en kultur som betyder så mycket för så många. Och då pratar jag inte om det vi producerar på scen utan den kultur som finns mellan de människor som verkar i huset, vi som tillsammans har förvandlat en sunkig gympahall till en riktig scen. Just därför vore det så synd att riva Alléskolan. Den är speciell och skulle fungera utmärkt för flera olika verksamheter och för oss är den helt idealisk. Många verkar ha idéer om hur huset skulle kunna utvecklas, varför inte lyssna på dem?

På senare tid har pendeln svängt något. Efter en debattartikel från oss med påföljande tidningsartiklar så verkar både rivningsförespråkarna och bevararna åtminstone medvetna om att vi finns och att vi är viktiga i diskussionen för eller emot. Vi kan bara hoppas att det fortsätter så även nu efter valet.