En färgad retorik

Jag ska precis som 383 000 andra medborgare få rösta för första gången i år. Att rösta är att spela efter demokratins regler, och en skulle kunna se det som en lika stor skyldighet som rättighet att påverka det samhälle vi lever i. Så hur ska jag veta vilka frågor som är extra viktiga för mig? Skall jag tänka på mig själv, som den priviligierade Kungsbackamedborgare jag är? Eller skall jag vara solidarisk mot dem som har det svårast i samhället? Och framförallt, hur ska jag låta mig inte påverkas av partiledarnas färgade retorik?

I skolan har jag nyligen läst om hur hjärnan är fostrad att se mönster. Vi placerar gärna in det upplevda i fack och grupper, för att lättare kunna hantera mycket information. Får vi en viss bild av något, hittar vi gärna mer av den information som stämmer överens med den bild vi skapat sedan tidigare. Det är praktiskt eftersom det hjälper oss att minnas, men kan skapa problem om det vi ständigt matas med och placerar in i vårt fack inte stämmer överens med verkligheten.

Politikers retorik som visas i media har stort inflytande på vilken bild vår hjärna skapar av olika samhällsproblem och frågor.

Nätverket Open Act gjorde nyligen en analys av hur olika samhällsgrupper, och framförallt utrikesfödda benämns i svensk media. De undersökte hur termer som invandrare, asylsökande, ensamkommande och flykting användes i partidebatter mellan åren 2008 och 2018. Det framkom tydligt att från att för några år sedan ha pratats om hur utrikesfödda bygger upp vår svenska välfärd, kopplas gruppen idag till de flesta av våra problem inom sjukvården, skolan, arbetsmarknaden och rättssystemet.

Vår hjärna matas ständigt av medias stereotypa och negativa inramning av utrikesfödda, även om denna bild bevisats inte ligga i linje med hur verkligheten faktiskt ser ut. Media gör att vi överskattar problemen, och underskattar hur invandring byggt upp det välfärdssystem vi annars gärna stoltserar med.

Det handlar inte heller bara om det som sägs i debatter, utan också om det som inte sägs. Hävdar politiker i partidebatter att utrikesfödda män misshandlar och våldtar, och låter svenskfödda män vara outtalade, är det upp till oss åhörare att fylla i de tomma luckorna. Om vi då inte är uppmärksamma på retoriken kommer det att tolkas som att svenskfödda män som inte nämns, varken misshandlar eller våldtar. Om det i statistiken tydliggörs att det som huvudsakligen är gemensamt för män som gör våldsbrott är att de har haft en otrygg uppväxt, misslyckats i skolan, missbrukat alkohol eller andra droger, upplevt utanförskap och marginaliserats av samhället får vi istället en mer sann bild av potentiella våldsbrottslingar.

Det som skrämmer mig är hur denna falska bild kan komma att påverka vårt valresultat på söndag. Denna falska bild som inte bara skapar främlingsfientlighet och motsättningar, utan också gör att hatbrott ökar i samband med valkampanjer. Är vi tillräckligt insiktsfulla att se igenom partiledarnas färgade retorik? Jag hoppas det.