13 Februari 2021 14:00 | Filippa Andersson
Bordet var pyntat med rosaglittrande girlanger, prinsesspapperstallrikar och paket. Mitt framför mig stod marängtårtan jag önskat mig. Den var fylld av ljus som väntade på att få blåsas ut, men först skulle det bara sjungas. Alla skulle stå upp runt bordet och titta på mig. Jag kämpade mig igenom uppmärksamheten men vid sångens slut brast jag ut i tårar. Alla runt bordet tystade och satte sig så snabbt ner på stolarna att man kunde tro att vi lekte Hela havet stormar. Alla utom min lillasyster som nyss lärt sig att hurra lika många gånger som födelsedagsbarnet fyller och glatt hurrade klart. Som tur var fyllde jag bara sex.

“Lyckost dem som fyllde år under sommarlovet”

I skolan hade vi en kalender med klassens födelsedagar upphängd på väggen för att inte missa att sjunga för varandra. Alla ställde sig på sina stolar och gapade ett ja må hon leva medan fröken lönlöst försökte dirigera klassens olika stämmor. Lyckost dem som fyllde år under sommarlovet tänkte jag efter att fröken frågat mig om jag fått frukost på sängen.
Att fylla år var en skräckblandad förtjusning tills jag lärde mig att ta mig igenom sången genom att glatt sitta och gunga lite på huvudet fram och tillbaka tills det är över. Att vi inte bara raderar ja må hon leva ur sånghäftet tänkte jag innan jag förstod att andra verkligen älskar uppmärksamheten det innebär att fylla år.

“Mammas 47-årskalas”

Vi skulle kunna ta min mamma som exempel. För några dagar sedan skapade hon en chattgrupp på Facebook för hela min familj. Därefter lämnade hon gruppen så att vi andra själva kunde styra upp våra storslagna planer som skulle avslöjas på hennes födelsedag en månad senare. Man skulle eventuellt kunna tycka att det var okej om hon fyllde jämnt. Men nej, hon döpte gruppen till ”mammas 47-årskalas”. Detta trots att hon fyller 48, men sådana detaljer lägger hon inte på minnet.
Ja, inte är det från mamma jag ärvt min födelsedagsskräck. Hon som ställer väckarklockan tidigt för att höra prasslet och hyschandet från köket. Hon som bakar tårtor, pyntar och bjuder in släkt. Hon som kan bli överväldigad av det årliga grattisbrevet från Ica med erbjudande om gratis prinsesstårta trots att hon har nötallergi och aldrig kan utnyttja gåvan. Hon som hellre vill ha många små paket än ett stort för att dra ut på paketöppningen och hon som påminner om att det ska vara gött att leva medan hon äter tårtrester till kvällsmat hela födelsedagsveckan.

Glädje att få bli äldre

Kanske värdesätter min mamma sina födelsedagar så högt för att min mormor fick fira alldeles för få och att hon därför tidigt insåg värdet av att hylla den tid vi har här tillsammans. Jag tror att fler borde försöka vända åldersnojan till en glädje att få bli äldre och fira allt som firas kan medan tiden finns. För det är ju inte alls självklart för alla att kunna ta sina födelsedagar för givet.