Debatt: Vågar jag hoppas på ett gott liv?

När jag var liten fick jag följa med farmor och farfar och hälsa på en vän till dem i Helsingör. Den gamle bodde på ett "Plejehjem" som den tidens ålderdomshem kallades. Farmor och farfar bodde i Helsingborg och vi familjen var på besök.

På plejehjemmet luktade det god mat och nybakade kaffegodis. De gamla tanterna rökte cigarrer till kaffet och skrattade och alla mådde bra. Personalen bestod av medelålders tanter från området och alla kände alla. Alla såg glada ut, alla pratade med varandra, leende munnar på alla. Jag som var i åttaårsåldern tänkte att, va bra dom har det.

Utanför Plejehjemmet fanns en stor grönskande trägård där man kunde sitta och fika och umgås. Ingen störande trafik eller höga hus att glo på. Jag minns så väl lukterna. Kaffe, nybakat bröd, kunde det vara sherryn som luktade också eller va det Gammeldansken som danskarna gillar. Fick jag höra sen av pappa.

De gamla såg verkligen gamla ut tyckte jag, men var kanske inte så gamla, troligen bara lite utslitna av ett helt livslångt arbete. Arbetat hårt hela sitt liv med att bygga upp sitt och andras samhälle.

Dom rörde sig lite stelt, gick långsamt och armarna spretade ut från sidorna. Men dom mådde bra trots allt, det fanns folk som tog hand om dom. Leende trygga goa människor som gav allt. Nu är jag 75 år och mår bra. Ja ja lite knäartros spökar. Vågar jag hoppas på ett gott liv på våra plejehjem? Jag ska verkligen jobba för detta som engagerad i Kristdemokraterna här i Kungsbacka.

Janne Heimbrand, kristdemokrat Kungsbacka