”Lasagne serveras med keso och morötter” står det i menyn. Keso och morötter finns alltid. Varför står det ”serveras med”?
Det ger bilden av någon slags restaurangmiljö men det är samma skolbamba som det alltid varit. Finns det något behov av ett så avancerat språk?
Det är väl viktigare att vi barn förstår vad vi ska äta än att de få föräldrar som slänger ett öga på menyn blir imponerade. Särskilt när det bara är en fasad.
”Varje dag serverar vi en salladsbuffé, hårt och mjukt bröd samt vatten och ekologisk mellanmjölk. Med reservation för eventuella ändringar.”
Tre till fyra dagar i veckan får vi mjukt bröd, inte varje dag. Vi får aldrig något pålägg till mackorna. Istället för varmkorv får vi falukorv i bröd, där brödet dessutom oftast är vetekaka istället för korvbröd. Kycklingen är rosa och röd – inte alltid genomkokt så då vågar man inte äta den.
”Örtbakad”, ”hempanerad” och ”curryfisk” är det ingen som känner skillnad på. Är det någon skillnad, frågar vi oss?
Potatisen och pastan är antingen inte färdigkokt eller så är den överkokt.
Istället för vanlig korv, köttbullar och liknande så får vi vegetariskt, trots att det alltid redan finns ett vegetariskt alternativ.
”Götaburgare” någon slags vegetarisk biff som ingen gillar ska ersätta hamburgare. Hamburgare är en maträtt som jag är ganska säker på att barnen röstat fram för att vi vill ha den, inte för att den ska bytas ut.
Är det inte bättre att vi äter än att massa vegetarisk mat kastas bort?
Se intervjun med vinnaren i artikeln
Lasse Kronér gör sin egen grej och bjuder in favoritartisterna till sköna kvällar på Tjolöholm.