28 Juni 2019 09:28 | Andreas Scheffel

Det är inte mycket som är tabu att prata om i vårt samhälle av idag. Det mesta har avhandlats så många gånger i så många olika forum att nästan inget får oss att rygga tillbaka längre. Så här på rak arm kan jag bara komma på två ämnen som direkt får vem som helst att skruva generat på sig. Det ena är mänsklig avföring, det andra är vår privatekonomi. Det förstnämnda kan man ju förstå att det känns lite magstarkt för vissa men varför det sistnämnda ska vara så känsligt är för mig en gåta. Att prata om ekonomi i allmänna termer är tydligen okej men om man skulle gå in på hur man själv har det och hur mycket man tjänar, då kan det bli så där pinsamt tyst i rummet. Vi kan fläka ut vårt sexliv och våra sjukdomar hur mycket som helst i sociala medier, men pengar pratar vi bara inte om.

 

Just därför kändes det så oerhört befriande när en vän till mig nyligen skrev ett långt inlägg på Facebook där han öppenhjärtigt berättade om sina tidigare ekonomiska svårigheter, hur han tog sig ur dem och hur han för första gången på länge har pengar över att investera för framtiden. Hans poäng var att han vill spara in så mycket som möjligt på vardagens kostnader för att istället kunna investera i aktier. Just aktiehandel är väl inte min kopp te men det var väldigt intressant att läsa hans långa lista med spartips. Igenkänningsfaktorn var hög. Även om han och jag ofta prioriterar olika så är vi lika i det att vi väljer bort saker som för andra är viktiga för att kunna lägga pengar på det som är viktigt för oss.

 

För jag är ju själv en sån som, jämfört med många andra i min ålder, lever på ganska lite pengar. Min anställning som personlig assistent är på 70 %, och det ger mig ungefär 16–17000 i månaden efter skatt. Jag jobbar också som frilansande skådis/regissör och som krönikör i denna eminenta tidning. Dessa sysselsättningar ger några extra tusenlappar varje år men absolut inte på månatlig basis. I övrigt så handlar det om att prioritera. Jag har inga barn och inga husdjur och jag och min sambo har delad ekonomi vilket innebär att jag bara har mig själv att ansvara för. Jag har inga lån. Jag har haft turen att få tag på en hyfsat billig hyresrätt som ligger så centralt att jag inte behöver någon bil. Jag lägger väldigt lite pengar på kläder, alkohol och resor.

 

Mina prioriteringar är förstås inget facit och det är heller inte poängen. Det är bara ett exempel på hur jag med mina förutsättningar får minus och plus att gå ihop. Det viktiga tycker jag är att vi faktiskt börjar prata om de här sakerna. Öppenhet är en förutsättning för att vi ska kunna stötta, tipsa och hjälpa varandra på samma sätt som med andra svårigheter i livet. Det tror jag att vi alla skulle tjäna på, i dubbel bemärkelse.