Annons

Christine Bjerendal hoppas på medalj

När Christine Bjerendal sätter sig ner vid ett av borden inne på Lindome Bågskytteklubb är det nästan som att komma till ett andra hem.

– Här är jag uppvuxen i stort sett, säger hon.

Sport | 18 Juli 2021 18:41

Besviken. För Christine Bjerendal blev inte OS vad hon hade tänkt sig och det blev respass efter första matchskyttet.

FOTO: Carl Schöndell

Christine Bjerendal:

Ålder: 34

Familj: Sönerna Elliot 7 och Elton 3, Hunden Lisbeth 9 år

Bor: Kungsbacka

Intressen: Efter träning och familj som är största intresset avslutar jag gärna med en action/krim-film t.ex Gåsmamman eller Maria Wern.

Lyssnar på: Pop och rock

Läser: Inte så mycket. Senast var ”Fifty Shades of Grey, nu läser jag ”Lycka till med resten av ditt liv”

Favoritmat: Sushi

Favoritdryck: Mjölk

BÅGSKYTTE. Inspirerad både av mamma och pappa som båda var bågskyttar själva, har hon sen barnsben hängt till på bågskytteklubben. Och just hennes pappa, nämns ofta vid såna här sammanhang, då han själv varit med och tävlat i OS. Men hon gör en poäng av att det inte bara är hans förtjänst att hon sysslar med bågskytte.

– Min morfar var med och startade föreningen så min mamma och hela den familjen har varit medlemmar, säger hon.

Meriterad

Christine har hunnit med mycket och har många tunga meriter. I fält har hon skjutit hem VM-guld och EM-guld, där är förutsättningarna något annorlunda. Man skjuter i skogen och har vissa hinder i vägen, där har hon briljerat. Men i OS är reglerna annorlunda, där skjuter man på en bana där man står 70 meter ifrån och tävlar en mot en.

Efter att gjort det såpass bra i fält, så var det förbundet som fick henne att satsa på OS-grenen istället, eftersom hon hade sån stor talang för bågskytte.

– Det var 2010 och det gick ganska bra, jag tog EM-guld och året efter tog jag VM-Guld, i fälten låg jag i toppen. Men då frågade förbundskaptenen om jag ville satsa på OS. Och på den vägen är det.

Men efter ett tag blev det en hektisk period. Och bågskyttet tog upp väldigt många av dygnets timmar, vilket ledde till att hon tog en paus 2017.

– Det var under ett SM som jag kände att det var mentalt påfrestande att skjuta och tävla. Att alltid vara på topp och att alltid vara bäst, det blev för mycket på något sätt.
Vad gjorde att du kom tillbaka?
– Tävlingarna, det var roligt. Och att skjuta för min egen skull. Jag fick ofta höra att ”du har talang för det här, kom igen nu” och då kändes det inte som att jag sköt för min skull, och då lade jag av.

Pausen i karriären blev kortvarig och varade bara någon månad eftersom hon saknade tävlingarna alldeles för mycket. Och istället hade hon en helt annan syn på tävlingarna.

– Jag började träna igen när jag själv ville det, och för att jag ville det.

I tidigare olympiska spel har hon inte kommit särskilt långt, i OS-debuten sköt hon ut sig efter första matchen och placerade sig därmed 33:a. Och i Rio fyra år senare förbättrade hon sig något och lyckades gå till 16-delsfinal, väl där tog det stopp.

Men nu har hon en annan rutin och tror det finns en bättre möjlighet att ta in alla intryck över att resa till ett olympiskt mästerskap. Och att få träffa andra deltagare som hon skapat en kontakt med, bland annat Daniel Ståhl och Patricia Strenius ser hon mycket fram emot. Men att tävla är det hon ser fram emot allra mest, och i år har hon betydligt högre förväntningar på sig själv.

– Målet är lite högre i år. Målet är ju givetvis att vinna. Men om man ska vara realistisk så kanske det är mer topp tio jag får sikta på, säger Bjerendal.
Tänker man på kamerorna och att hela svenska folket skulle hylla dig om du vann?
– Man tänker inte så mycket på det. När man väl står där så är det enda man ser tavlan, du hinner inte riktigt tänka under de 20 sekunderna som man ska skjuta iväg en pil.

OS Familj

Något som är återupprepande efter varje olympiskt spel är att Bjerendal har blivit mamma både efter 2012 och 2016, och hon rodnar lite när hon förklarar hur välplanerade barnen är.
– De är lite av en OS-familj. Mellan varje OS skaffar jag barn och så planerar jag så att de kommer lagom, säger Christine Bjerendal och kan knappt hålla sig för skratt.
Är det så?
– Ja det känns hemskt men så är det.
Kommer det en till efter Tokyo?
– Nej jag känner mig rätt klar, och det gör min man också, säger hon och skrattar.

Till vardags jobbar Christine Bjerendal inom vården med funktionshinder. Men har under det enaste halvåret kunnat gå ned på deltid.

– Vi har fått en anställning av förbundet och SOK som har gjort att vi kan jobba deltid istället för heltid. Vilket gör att man kan träna åtminstone en tre-fyra pass per vecka.

Att bara träna och inte göra någonting annat tror hon inte skulle funka för henne.

– Man kan ju pressa på jättemycket men jag tror inte alltid det blir bättre. Man måste hitta en stabilitet och lugn i sin träning kontra med vad man är van vid. Vi är ju inte vana att få den här tiden när vi jobbar hundra procent, säger hon. 

Men hon tror inte att hon hade sysslat med bågskyttet om det inte vore för hennes pappa, som också tävlat i OS.
– Nej jag tror att jag hade sysslat med lagsport. Som fotboll, eller dans kanske.
Dans? Att tävla i liksom?
– Nej jag dansade för skoj skull i grupper när jag var liten. Och tog upp det igen i 20-årsåldern, då dansade jag breakdance och streetance.
Kan du breakdansa för kameran om du tar en medalj i OS?
– Nej, säger hon och skrattar. Men kanske en sån där ”freeze”, om jag tar medalj.

Annons

KOMMENTERA ARTIKELN

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.

Läs Även

VM-guld till Löftaankaret

Sport Inte ett enda drag förlorade Sverige på väg till guldet i 580 kilo mixed. Längst bak fanns 23-å...

Politikernas svar på problemen på boendet: "Särö helt annat än Vardaga"

Vård Vardaga får hård kritik från politikerna för bristande vård. Men problemen på kommunala boendet i ...

Tuff höst på boende - hoppas på ordning till jul

Vård – Vi jobbar systematiskt med arbetsplatskulturen men det är ingen lätt fråga. Jag hoppas vi kan se en fö...
Annons