29 Mars 2019 08:30 | Annika Lundby

Visst har blommor personligheter. Jo så är det. Och man säger ju att man ska prata med blommorna för att de ska må bra. Hemma har vi en hel arbetsplats med olika karaktärer. Vi har den lilla spröda orkidén som sedan nästan viker sig av blommor, den lite smått deprimerade novemberkaktusen som ser ut som att den ska byta färg från grön till gul och som gett plats för det dominerande paradisträdet som snart tar över krukan. Eller kristi törnekrona som får ta så mycket skit i sitt söderfönster men som ständigt kommer tillbaka.

 

Blommorna har sina personligheter och man får lära sig att läsa dem och kanske ibland även fjäska lite för dem med lite mer vatten eller lite bättre placering i fönstren.

 

Men sedan är de även som familjemedlemmar. Jag blir lite nedstämd om en blomma dör. Kanske har man haft den i många år, knutit ett band till varandra. Sedan har jag även blommor som påminner om personer jag mist. Den lilla kaktusen i badrummet kommer från min faster som gick bort tidigare i år. En växt som hon i sin tur fått av sin mamma, min farmor. En koppling och ett minne till en person.

 

För att vara en person som lätt glömmer namn har jag stenkoll på vilken blomma som kommer från vem. Jag vet exakt från vem och när jag fick min doftranka, eller den rödblommande rosenkallan eller den lilla gula orkidén.

 

Sedan är det inte bara blommor som jag ger en personlighet. Min bil har starkt utpräglade karaktärsdrag. Jag tror inte jag är den enda som skällt eller även för den delen bönat och bett bilen att inte få stopp just nu. Man lär känna sin bil. Jag vet att min har rejäl morgonhosta och kräver minst en kilometers körning innan den är av med hostattackerna och går rent. Dunkandet och smällandet från motorutrymmet har jag och min bil i samförstånd accepterat. Jag skäller inte på bilen för det så länge den går. Kanske har den märkt att jag sneglar på andra bilar och därför straffar den mig med trasig stötdämpare och utslitna bromsskivor och bromsok. Om det är bilens sätt att säga att den känner sig ignorerad… så funkar det inte.

 

Men vi är ett team, min bil och jag. I med och motgång.