Blip sa ryska tanten

Finns det något så underbart som när fördomar spricker?

Tidigare har jag berättat om vedermödorna med att få visum till Ryssland. Nå, det gick och i september i år kom jag och min mycket ö-intresserade vän iväg på tågluffning via Finland och Sankt Petersburg upp genom Karelen till Vita havet.

I denna inbuktning av ishavet i norr fanns förstås öar som lockade. Solovetskijöarna som den lilla arkipelagen heter, har sedan medeltiden varit platsen för ett mäktigt kloster och befästning.

När kommunisterna tog makten förvandlades ön och klostret till det första politiska fånglägret, en förebild för de flera hundra läger som sen växte fram över Sovjetunionen. Lägret skildras av Nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyn i dokumentärromanen Gulagarkipelagen. Gulag är en förkortning för fånglägerorganisationen, och arkipelag tog Solsjenitsyn från Solovetskijöarna och hur lägren sen spreds som öar över landet.

I dag är klostret till stora delar återskapat, och är en fantastisk anläggning där munkar ber, odlar, bakar och säljer ikoner till hugade turister.

På ön bor några hundra bofasta, det finns en skola, några restauranger och två livsmedelsaffärer som ryssarna mycket tydligt döpt till Produkter.

Vi anlände med plånböckerna fulla av rubel. Både guider och växelkontor hade varnat för att det kanske inte fanns kontantautomater i närheten. Det hade de helt rätt i.

Vad det däremot inte visste var att den teknologiska revolutionen nått lika långt i Vita havet som i Kungsbacka.

När de bastanta damerna bakom disken plockat ihop de varor jag pekat på, var det dags att betala. Jag håvade fram sedlarna, men de pekade bestämt på en kortterminal och sa ”blip”.

Jag tittade fånigt på dem, och de utbrast än en gång ”blip”.

Man kunde betala med elektroniskt blip! Våra rubelpackar var helt onödiga. Jag och min vän fnissade högt och fick ogillande blickar från damerna.

Samma sak på tågen. Biljetter kunde köpas via nätet, och vagnarna var toppmoderna. Fast det fanns i alla fall en tesamovar i varje vagn som man fick fritt utnyttja!

Argsinta kontrollanter var det också ont om. Bara en gång blev vi grundligt förhörda när vi klev av bussen. Det kändes bra. Någon liten fördom kan man ju få behålla.