19 Juli 2019 07:00 | Ann Kristin Ekman

Vi fick erbjudande om odlingslådor av hyresvärden i vintras. Glatt tackade jag ja och julpyntet hann knappt komma ner i källaren innan jag började fundera på allt som skulle trängas ner i jorden. Inte för att jag har en susning om hur odling går till, men vadå, entusiasm kan funka väl så väl som evidens och beprövad vetenskap! Skulle man i alla fall kunna hoppas.



Min mer odlingsbara väninna nere i Skåne vred sig av skratt när jag var på det årliga påskbesöket och berättade om allt som redan grodde i mitt köksfönster. Lök. Nån sort av bönor eller om det nu var ärtor. Och så kålrabbi, vitkål, pumpa och squash…


– Du har en odlingslåda! Kved hon mellan skrattanfallen. En!


– Vet du över huvud taget hur stora de där plantorna blir?
Just där och då var det lika bra att hålla inne med att jag planerade några rader med plocksallad också.



Väninnan brukar ha rätt, det är ett av hennes mindre charmerande drag. Och någonstans begrep väl till och med jag att det nog skulle bli svårt att tränga ner alla mina sticklingar i en och samma låda. Så jag drog helt enkelt till affären och köpte några rejäla plasttråg och började med en (kanske inte helt) liten gerillaodling för mina blivande pumpor och squashar. Resten ner i odlingslådan, fiberduk på, sedan nät. I busken tre meter bort bor det ett par harar som jag inte alls ville bjussa på middag. Kalla mig snål, men ändå!



Somliga straffar gud med detsamma, heter det ju. Och kanske var det ogästvänligheten som slog tillbaka.



Medan grannarnas lådor prunkar och kråmar sig – med eller utan nät – är min låda den enda som fått besök av sniglar eller larver eller vad det nu kan tänkas vara, som bit för bit käkat sig igenom alla mina många kålblad. Då ska sägas att ärtorna och löken redan tidigare förde en tynande tillvaro i skuggan av de nu i och för sig vältuggade bladen.



Funderar på att riva upp hela härligheten, sallad finns det enligt odlingsråden på internet fortfarande möjlighet att både så och skörda.
Men i min helt onätade gerillaodling, där växer det å andra sidan så det knakar! Så det är kanske inte så dumt, att både tänka – och odla – utanför boxen.