Bada kan man göra på flera sätt

Det blev inget bad i förrgår i den lilla sjön i skogen. Jag fegade ur. Däremot blev det ett skogsbad skulle man kunna säga. 

Denna den senaste trenden går ut på att bara vara i skogen och ta in den med alla sinnen. Blunda och lyssna på trädens sus och fåglarnas kvitter, eller lägga sig skönt i den mjuka mossan.

”Skogsbad” var ett av nyorden förra året. Idén kommer från Japan och växte fram i början av 1980-talet som en reaktion på att människor for illa i den stressade tillvaron. Nu sprider sig trenden inte minst i Stockholmstrakten, vilket Dagens Nyheter hade ett långt reportage om i söndags.

Ständigt uppkopplade storstadsmänniskor kan finna sig själva bland stammar och kvistar. Och de som tappat kontakten med sitt ursprung som biologisk varelse kan numera även få en guidning genom upplevelsen att vara nära naturen, och lära sig att steg för steg lyssna och känna. Kravlöst. 

Skogen verkar vara het även inom böckernas värld. Nyligen var Peter Wohlleben på Sverigebesök. Han har jobbat i skogen hela sitt liv och skrivit två böcker;

”Trädens hemliga liv” för ett par år sedan och ”Skogen: en bruksanvisning” som nyligen kom ut på svenska. 

Han vill få fler att leva sig in i hur träden har det, där de står fast förankrade i jorden, sekel efter sekel. Här pratar vi inte om produktionsgranar, bonitet och fastkubikmeter. Nej här är det trädens sätt att kommunicera, överleva och fortplanta sig som är i centrum.

Peter Wohlleben återkommer gärna till ”wood wide web”, alla de underjordiska förbindelser som finns där träd byter näring och energi med andra organismer med hjälp av svampmycel. En kommunikation som naturligtvis har utvecklats under årmiljonerna till nytta för både träden och de andra varelserna i skogen. Något att tänka på när man sitter på klippan med sjön framför sig och tallar och granar runt om.

Jag kan förstå att skogsbada är en trend som går hem, lite märkligt bara att det som var så självklart för hundra år sedan nu framstår som exotiskt.

Men själv njuter jag stort vid tjärnet. Fotbad blev det i alla fall, med grodyngel runt tårna visade det sig. 

Och när jag kom hem kunde jag säga att visst, jag har badat. Men inte i vattnet.