Årets julkalenderskritik
Det var nog på mellanstadiet som julen var som mest julig. Varje decembermorgon började med att vi såg dagens avsnitt av julkalendern på den tjocka tv:n som min fröken rullade in. Ibland tände hon ljusen i adventsljusstaken och då och då bjöds det på pepparkakshjärtan. Jag vill minnas att snön lagt sig som vitt puder på fönstren, men troligtvis var det mest slask ute.
Jag har hunnit med nästan tjugotvå hela julkalendrar i mitt liv. Jag kan inte säga att jag sett alla, men de jag har sett har jag sett så många gånger att min mamma spyr bara av att höra introt. Både Pelle Svanslös och Dieselråttor och Sjömansmöss är sådana typer av spyjulkalendrar.
Men de mest omtyckta julkalendrarna är inte sällan även de mest kritiserade. I årets upplaga består kritiken av att barnen får höra att tomten kanske inte finns. ”Karusellerna sover” fälldes för att ha gett Liseberg smygreklam. ”Mysteriet på Greveholm” anmäldes för att ha indoktrinerat barn till spiritism och ”Jakten på Tidskristallen” matade barn med vapen, våld och mobbning. Flertalet julkalendrar har dessutom anklagats för att ha varit för ojuliga.
Julkalendern är ständigt under diskussion och kritiken som riktas mot den speglar ofta vår samtid.
I julkalendern om 9-åriga Sune från 1991 beskrivs han som en riktigt pussnödig tjejtjusare som gillar alla tjejer i hela världen. I avsnittet Tjejgrej besväras Sune över att ha lekt med dockor, för hur skulle hans killkompisar reagera? I nästa avsnitt tvingas han pussa en expedit som tack för hjälpen i affären han julhandlat i. Men det här var inget som uppmärksammades då, istället rasade folk över pappa Rudolfs svordomar som ansågs skadligt för barn.
”Håkan Bråkan” däremot, uppföljande julkalender till ”Sunes jul” som sändes tolv år senare satte rekord i antalet anmälningar till Granskningsnämnden. Inte bara för att Håkan i en scen sagt att hans lärares ”pattar var helt otroligt enorma” och greppat tag i dem, utan också för att Håkans pappa spridit radikala budskap genom att kalla sig själv feminist.
Dessa ålderdomliga könsroller har inte helt överraskande smugit sig in i de flesta äldre julkalendrar. Och något som fortfarande är sig likt än i dag är alla dessa förvirrade och klantiga pappor. Julkalenderspappor vi dumförklarar och förlöjligar för att skapa komik. Pappa Leif i ”Mysteriet på Greveholm” känns mer som familjens lillebror. Pappa Roger i ”Hotell Gyllene Knorren” ställer till problem som mamma får sopa undan. Även i årets julkalender behöver pappa Julius redan i första avsnittet väckas och tjatas in i duschen av familjens mamma.
Så årets kritik om att julkalendern inger tvivel på tomtens existens är nog i sammanhanget inte så skadligt för årets mellanstadiebarn.