Krönika: Ordning och reda i röriga bokhyllor

Av Christina Nordwall

Plötsligt händer det. I flera år har jag velat skaffa dörrar till våra bokhyllor för att i viss mån dölja vad som samlas där. Inte för att jag skäms över innehållet utan det handlar mer om att jag irriterar mig på att det ser så rörigt ut. Där finns spel i olika former, pärmar med foton, böcker, filmer och lite annat smått och gott. Och inte mycket av detta kan egentligen slängas.

I helgen blev det äntligen av! Fyra dörrar införskaffades och kånkades hem. Sambon muttrade en del eftersom han tyckte det var ett ganska onödigt projekt. En bokhylla ska vara öppen punkt slut, tyckte han. När det sedan visade sig att det inte fanns några förborrade hål för gångjärnen, som jag trott, muttrade han ännu mer men löste det galant naturligtvis.

Och det blev jättebra med dörrar, det höll han med om när det var klart. Det gjorde faktiskt susen för det röriga intrycket.
Annars är jag inte mycket för att spara saker av nostalgiska skäl men vissa prylar är svårare än andra att skiljas från. Vi har sakta men säkert kommit igång med att röja, slänga och skänka. Det är en hel del och det kommer att ta tid! Samtidigt är det ganska roligt när man väl kommer igång med att rensa och också befriande att släppa taget om märkliga saker som man sparat. Om en sak inte har använts på flera år lär den ju knappast bli använd framöver heller.

En gång för en del år sedan intervjuade jag en ordningskonsult som jobbade med att skapa ordning hemma hos folk som inte själva klarade av eller hade tid med att rensa. Tipset om att sortera upp i olika högar, en släng-, en skänk- och en hög för sådant som kan säljas har jag tagit med mig. Det verkar vara ett roligt jobb och att det finns många yrken man inte känner till fick jag lära mig efter en sjukvecka framför teven.

Det finns ju till exempel folk som lever på att köpa förråd fyllda med skräp med förhoppning om att hitta ett litet guldkorn därinne som kan säljas vidare. Men lika pulshöjande som att arbeta som långtradarchaufför i kanadensiska vildmarken är det ju inte. Eller att med ständig risk för överfall transportera tonvis med knark som ska till hemlig plats för att förstöras. Då är det nog lugnare att vara lyxhemmafru i Dallas. Men lite riskfyllt är det nog trots allt med tanke på vilka ingrepp som tydligen krävs för att hålla sig i toppform.