Krönika: Mjukisbyxor eller inte?

Av Sonja Vos

Olika länder har olika seder och vanor. Det som är helt normalt för en person, är konstigt för en annan.

Under mina drygt 20 år jag har bott här i Sverige, har jag stött på några saker som kanske kändes som lite märkliga för mig.
Min första midsommar till exempel, att se en stor grupp vuxna människor hoppa omkring som grodor, hajpen runt färskpotatis och att det nästan aldrig är fint väder på midsommarafton. Men det hör till, så klart. Jag ser fram emot färskpotatis nuförtiden, och förväntar mig inget annat än att det regnar lite, eftersom solen kommer att visa sig senare mot eftermiddagen. Oftast i alla fall.

Jag sjunger gärna ”små grodorna” men det finns inte en chans att jag hoppar omkring. Där drar jag gränsen.
Sen tycker mina svenska släktingar och vänner att jag är märklig, när jag gratulerar alla i rummet, när jag är på någons födelsedagsfest.
Det är så vi gör i Nederländerna. De man inte känner får höra vem du är, samt att du gratulerar dem på deras väns, eller släktingens, födelsedag. Och det spelar ingen roll om det är 2 eller 20 personer, man gratulerar alla.

Även vårt, kanske lite överdrivna, dekorerande av vardagsrummet kan anses vara konstigt, när man inte växte upp med det. Färgglada girlanger, importerade från Nederländerna, och ballonger i hela rummet gör det festligt för en holländare, men smått hysteriskt för en svensk.

Men, nu ska vi komma tillbaka till ”konstiga svenska saker”. I lunchrummet här på vårt kontor pratade vi häromdagen om vanor man har när man kommer hem från jobbet. Min sambo, till exempel, byter till shorts den sekunden han har jobbat färdigt. Och det är så många som gör så, byter till shorts eller mjukis-kläder, något jag aldrig gör. Så jag var tvungen att fråga mina kollegor.

Laget var uppdelat, vissa kunde knappt vänta tills de kom innanför dörren att ta på sig mjukisbyxorna, medan andra aldrig bytte om. Det blev jämnt med fördel för mjukisbyxor.

Vad är då rätt och vad är fel? Inget av det, tycker jag. Man gör som man känner för och har på sig det som är bekvämt. Men jag lovar, förutom på lördag och söndag morgon, innan jag har duschat, kommer du aldrig att se mig i mjukiskläder.
Jag är den andra typen av person. En sådan där ”allt annat än mjukisbyxor-människa”.