ÅSIKTER 2022-06-25 KL. 17:00

Krönika: Magisk växtlighet

Av Ingrid Höglind

Krönika: Magisk växtlighet

Förra veckan hade jag äran och den stora glädjen att få medverka i återinvigningen av konstnären Lars Stocks numera återställda skulpturgrupp ”Livets träd” på Kungsbacka torg. Jag gjorde det genom att jag läste konstnärens egna poetiska ord om tankarna och symboliken från forntid till framtid, som ligger bakom trädets utformning. Jag har alltid älskat både trädet och de vackra orden. Detta har inneburit att jag under den senaste tiden kommit att tänka en hel del på den styrka och magi som finns i träd och växtlighet. Det har även gällt min egen enkla trädgård. I den har vi bland annat en schersminbuske sedan minst lika många år, som de dryga fyrtio, som skulpturträdet har stått på torget i såväl full som stympad utformning. Vårt buske har blommat ymnigt genom åren och spridit en ljuvlig doft.

De senaste decennierna har en väninna varje år varit på besök hos oss i försommartid, och hon har alltid fått några schersminkvistar att ta hem till sin åldrande mamma, som har haft svårighet att, som förr, komma ut i naturen. Att hon fått dessa kvistar har blivit en viktig tradition, så självklar att vi nästan börjat se busken inte som vår utan som tillhörig väninnans mamma. Härom året fyllde hon hundra år, men riktigt till sitt hundraförsta orkade hon inte. Året efter hon hade dött hände något märkligt med busken. Den slog visserligen ut som vanligt med sin grönska, fast den fick inte en enda blomma. Vi gjorde upplivningsförsök på allehanda sätt med gödsling och beskäring för att få igång blomningen igen. Men den fortsatte år efter år att lysa med sin frånvaro.

I och med pandemin kom inte heller väninnan till oss. Men så i år var det dags för hennes besök igen. Innan hon kom frågade hon om hon kunde få med några schersminkvistar för att smycka mammans grav med. Jag berättade vad som hänt med busken, och att hon tyvärr inte, som tidigare, kunde vänta sig några blommor. Fast när hon väl kom till oss en vecka senare hade något hänt. En gren var alldeles översållad av blommor och det doftade av schersmin i trädgården. Det kändes nästan som magi. Pandemin var över, blommorna efterfrågades åter, och då kom de. Och de kom precis nu i midsommartid för att sälla sig till alla andra blommor, som just nu står i sin vackraste prakt.

Jag brukar inte vara mycket för mystik, men det här fick mig nästan att reellt tro på den växtkraft Lars Stocks hade beskrivit för sitt skulpturala livsträd. Växtligheten är livet, den går vidare och förstår när så behövs, även om den blivit stukad, som här kanske av sorg.

Nu hoppas jag att hela schersminen ska växa till sig i blomning och åter sprida den stora glans vi har vant oss vid. Jag ska också ge speciell akt på den gren som blommar redan nu och fundera på om jag inte borde ge mer omsorg och betydelse åt också andra växter i min trädgård, så att även de får chansen att visa mig sin magiska kraft. För när jag tänker efter vet jag ju egentligen att det fungerar. Allt levande måste känna sig behövt för att utvecklas. Ingenting lever bara av och för sig självt. Sedan må man se det som bara naturligt, eller om man så vill övernaturligt.


SENASTE TV-NYHETERNA

Svalkande dopp i värmeböljan
NYHETER 2022-08-14 KL. 12:00

Svalkande dopp i värmeböljan

Ofredade tjejer på Storgatan
BLÅLJUS 2022-08-14 KL. 09:23

Ofredade tjejer på Storgatan

KD snabbast med paddeln
NYHETER 2022-08-13 KL. 16:26

KD snabbast med paddeln

Retrocamping med vänner och musik
FAMILJ 2022-08-13 KL. 15:00

Retrocamping med vänner och musik

City slog serieledarna - knappar in
FOTBOLL 2022-08-13 KL. 11:06

City slog serieledarna - knappar in

Smockat med folk i Badhusparken
NYHETER 2022-08-12 KL. 21:05

Smockat med folk i Badhusparken

Utomhusbio under fredagskvällen - familjefilmen Encanto

Fler nyheter

LÄS SENASTE E-TIDNINGEN


Fler E-tidningar

SENASTE NYTT

Fler nyheter

DÖDSANNONSER

Omstridda fordonet ger känsla av frihet

Omstridda fordonet ger känsla av frihet

Kungsbacka har blivit ett riktigt fäste för ungdomar som kör mopedbil. Mest av allt är det möjligheten att kunna ta sig fram som lockar.