Krönika: Låt julen vara länge

Av Ingrid Höglind

Jag erkänner det oförbehållsamt – jag är ett julfreak. Så gammal jag är, blir jag ändå som ett barn när julen kommer. Jag älskar denna helgtid mitt i vintermörkret, dess dofter, smaker, samvaro och inte minst dess sprakande ljus. Men så fort den rinner undan, denna period. Nu går den definitivt mot sitt slut för att kastas ut. Det känns lite tragiskt. Jag har märkt att en del grannar redan plockat bort sina juldekorationer och istället bäddat för den vår som komma skall. Det slocknar i fönstren och omgivningen blir mera dyster. Jag känner mig lite melankolisk, för än så är det långt till vår och mycket mörker återstår. Vi behöver verkligen åtminstone ljusen, som julen burit med sig. Hur länge kan vi egentligen låta den juliga tiden pågå? Till Tjugondag Knut den 13 januari är det i alla fall helt legio att ha julen kvar. Det ska jag ha, för numera är det jag som bestämmer, åtminstone hemma hos oss.

Trots min kärlek till julen avslutade vi den under många år redan på trettondagen. Eftersom vår dotter är född just den dagen kombinerade vi, när hon var liten, alltid hennes barnkalas med julgrans-plundring. Det var praktiskt men ack så abrupt, och innerst inne kände jag alltid att det var för tidigt.

Kungsbacka kommun brukar ha inställningen att låta julljusen dröja kvar och jag hoppas det blir så även i år. Jag måste också ge kommunen cred för alla de fina lysande juldekorationer som satts upp. Det ljuset vill jag gärna ha kvar. En riktig lisa för själen, som gör mig glad.

Julklappar brukar jag inte bry mig så mycket om nu för tiden. De har fått bli kvar i min barnavärld. Fast just denna jul fick jag en, som slog hål på ett trauma hos mig. Normalt brukar jag vara snabb att nappa på tjänster som erbjuds på nätet och anamma det elektroniska. Av någon anledning har jag däremot och trots att jag älskar böcker ändå väjt för ljudböcker och hittat en massa skäl för att inte använda sådana. Jag har trott att det är svårt att hitta i dem, att jag inte skulle kunna klara att göra paus i en ljudläsning och att jag skulle gå miste om mycket, när jag inte har en fysisk bok att bläddra i. Men oj vad jag har bedragit mig med mina bortförklaringar. Det vet jag nu, sedan jag fått en ljudboksprenumeration i julklapp. Jag blev som besatt av att läs-lyssna. Det första jag gjorde var att ägna en hel natt åt denna aktivitet. Jag kunde helt enkelt inte sluta lyssna. Jag var fast och njuter helhjärtat av min julklapp och skulle nog nu kunna kalla mig en ljudbokens ambassadör.

Vi var bortresta under julen denna gång, så därför har det blivit lite si och så med julmaten här hemma. Varken hackat eller malet. Samtidigt har jag inte helt kunnat frångå mina traditioner att baka och laga vissa julspecialiteter. Det betyder att gott om saffransbullar huserar i frysen. Så gör även grönkål, som jag gissar bara längtar efter att bli förvandlad till vår fantastiska landskapsrätt, den ljuvliga halländska långkålen. Den äter jag mer än gärna länge!
Jag har alltså en hel del av julen kvar i min hand. Allt varar kanske inte ända till påska, men fram till tjugondag Knut ska det nog klara sig.