Krönika: Det gamla normala och digital teknik
Av Christina Nordwall
Är allt som vanligt nu då? Är det gamla normala det nya normala igen? Det finns ett uppdämt behov av resor, underhållning och att umgås. Pandemin har pågått länge. Men ibland blir det nästan väl normalt. Människor håller inte längre avstånd, de flesta vill hälsa genom att ta i hand och när någon hostar offentligt är det inte längre någon som höjer på ögonbrynen. Det var inte så länge sedan covid-19 upphörde att klassas som en samhällsfarlig sjukdom i vårt land men ändå är det som att det aldrig pågått en pandemi.
Naturligtvis har kriget i Ukraina bidragit till att fokus har förflyttats. Det vore konstigt annars. Mängder av initiativ har tagits, viljan att hjälpa är stor men fortfarande är det svårt att greppa det fruktansvärda som sker. Hoppas att viljan att hjälpa finns kvar över tid.
Människan är anpassningsbar och det är bra i många fall. Inte minst när det gäller all ny teknik som finns. Ja, jag erkänner att jag kan bli väldigt tekniktrött när det är dags att sätta sig in i den femtielfte nya varianten av vad det nu kan vara. På jobbet eller hemma. Men när allt fungerar som det ska, wow vilket hjälpmedel tekniken kan vara.
Jag var nyligen på det nyöppnade digitala lärcentret på Fyren. Tanken är att det ska vara ett ställe där invånarna ska kunna få hjälp med sina digitala frågor, få stöd eller möjlighet att prova på nytt i den digitala världen. Det är ett bra initiativ för naturligtvis går det inte att klara sig i dagens samhälle utan kunskap om digital teknik.
Visst går det fortfarande hitta till platser med hjälp av karta. Men med kartfunktion i mobilen blir det mycket lättare. Att leta upp telefonnummer med hjälp av telefonkatalog och sedan ringa på en telefon med nummerskiva fungerade också. Men det går ju betydligt snabbare att googla upp ett telefonnummer och sedan knappa in det. Att förnya recept, beställa blanketter och deklarera blir också väldigt enkelt när det går att identifiera sig med bank-id även om det ibland hade varit skönt att få prata med en livs levande person. Men det tror jag inte att den yngre generationen har ett lika stort behov av. Redan i förskolan får barn bekanta sig med den digitala tekniken och för dem är det varken läskigt eller svårt. Och visst är det bra när man förstår hur det fungerar. Då kan man utveckla sina kunskaper. För vem skulle inte vilja ha en egen robot? En som städar, lagar mat och går ut med soporna.