Krönika: Bräckliga byggen

Av Filippa Andersson

Inför Fyrens årliga pepparkakshustävling länsas butikshyllorna på pepparkaksdeg. Det är inget problem för farmor som gör sin egen, lite ljusare och mycket godare än köpedeg! Hon tar fram kavlar och dammar av alla de pepparkaksformar hon samlat på sig under åren. Hon blandar ihop florsocker med äggvita och färgar kristyren med karamellfärg. Sedan kommer släkten med polkagrisar och annat prydnadsgodis som kommer ta slut innan det hamnat på bygget.

Hur överens släkten är över idéer till bygget kan man säga varierar. De flesta år har vi lyckats enas om ett bygge, men det året mamma prompt skulle gestalta vildsvinsolyckan på Onsalavägen förstod alla rätt snabbt att vi skulle få göra två olika byggen. Därför blev det både ett Herkulesplan och åtta söndriga vildsvinspepparkakor med röd kristyr på. I år gestaltades den stora gran vid namn Lillgranis som huggits ner från mina kusiners trädgård och nu är en del av Kungsbackas juldekoration.

Under byggets gång blir det snabbt tydligt vilka som är där för att bygga och vilka som är där för att se andra bygga. Jag skulle ljuga om jag säger att jag och min äldsta kusin sliter allra hårdast, men vi åker i alla fall undantagslöst och köper nytt godis om vi skulle råka äta upp det var menat att pryda bygget.
Pappa lyckas oftast hitta någon motorsport att titta på på tv:n och har smidigt smugit undan byggkaoset när argumentationen om limpistolen börjar. Måste man klistra ihop byggets delar med smält socker eller går det bra att använda limpistol och räknas det som fusk? Jag är team limpistol men har lärt mig att ligga lite lågt i debatten för att inte någon ska kräva att jag ska prata mindre och hjälpa till mer. Och hur mycket pepparkaka måste ett hus bestå av för att det ska räknas som ett pepparkakshus? Dessa frågor är lika traditionsenliga som bygget i sig och jag kan inte påstå att vi är överens ens efter alla dessa år.
Bygget pågår ofta fram till sent på kvällen. En efter en börjar vi tröttna på lukten av gräddad pepparkaka och smaken av kristyr. Julskivan i farmors cd-spelare har börjat om från början allt för många gånger. Vid den här tiden är bygget i regel inte klart ännu och släktens flitigaste byggare får inte sällan bygga klart det sista själv medan farmor städar undan i köket.

Här kan man ju tro att pepparkaksbyggeshistorian är slut, men här börjar faktiskt det mest kritiska kapitlet i byggets existens. Bygget som tack och lov limmats samman med limpistol ska nu tranporteras till Fyren. En bilväg på tio minuter som kan bära eller brista. Hittills har bygget alltid klarat sig hela vägen utan minsta skråma och har ståtligt visat upp sig bland de andra byggena fram till Lucia när rösterna räknas.

Med tanke på att vi aldrig vunnit är det konstigt hur vi fortfarande alltid räknar med vinst. Det är också märkligt hur vi alltid ställer upp i tävlingen igen året efter vi förlorat och kommit överens om att vi aldrig ska vara med igen. Men hur klyschigt det än låter ser vi nog det som en vinst i sig att kunna samla släkten och baka tillsammans. Tack för det ”Bräckliga bruna byggen”!