Så var det snart jul igen

I år har jag tänkt att ta ett lite annat grepp om julen. Eller kanske mer exakt månaden december. Det här är en månad då jag vanligtvis brukar känna stressen över den alltid lika välbehövliga men tråkig julstädningen. Alla julklappar som ska inhandlas, julpysslande och förberedelser som brödbak och småkakor som ska bakas ska också betas av. Men i år känner jag mig ganska lugn. Julklapparna är nästan klara, städningen tänker jag gå in för lite mer avslappnat. Det som hinns med, det hinns med. Får jag inte diskat allt i köksskåpen och torkat ut så kan jag väl göra det i januari. Eller nästa jul.

Nej i år är planen att ta det lugn. Jag har bokat tid hos frisören för en timmas bara skämma bort mig själv tid. Och sedan är det inbokat lite ansiktsbehandling. En och en halv timma där jag ska gotta mig och slappna av allt vad jag bara kan. Tycker det här känns som en skön inledning på min lugna upptakt inför julen.

Och i torsdags drog julmyset i gång på allvar. För vad kan vara bättre än att krypa upp i soffan med ett glas hemmagjord glögg och några småbrända pepparkakor och titta på Jul med Ernst. Dras med i bjällrornas kling och klang, genom tv:n nästan känna doften från puttrande grytor och höra prasslande pyssel. Allt utan att själv behöva lyfta ett finger.

Att ta det lugnt kan man ju se som en julklapp till sig själv. För vem blir glad av att vara helt sönderstressad när väl julafton kommer? Alla måsten, all hysteri, strunt samma. Med risk för att låta väldigt präktig och korrekt, men är inte den finaste julklappen vi kan ge både oss själva och varandra just tid. Tid att umgås, lyssna och prata eller att bara vara tillsammans. Vad spelar det för roll om det är lite skit i hörnen, eller om det är fler köpekakor än hemmabakade om vi ändå är för trötta av all stress för att uppskatta julen och det den betyder för var och en av oss.