Riktigt skräp eller bara skräp?

Är detta skräp eller kan det vara av värde för någon? Ja, det var frågan under den senaste källarröjningen.

Uppenbarligen har vi tyckt att väldigt många saker varit värda att spara även om vi röjt ganska rejält mellan varven. Eller så var vi bara osäkra på om vi skulle ångra oss om vi slängde dem.

Kökssoffan som hängt med så länge till exempel. Den har fått stå i köket i några omgångar men alltid förpassats till källaren igen. Den gjorde sig egentligen bäst för 25 år sedan, i lägenheten i stan. Men slänga den? Njaaää. Den är ju så fin och tänkt om vi får en inglasad terrass någon gång – där hade den gjort sig perfekt omgiven av blommor och blad.

Hörnsoffan från vardagsrummet? Ja, den kommer säkert att fylla sin funktion igen. Först bodde den hos dottern tills hon tröttnade och skaffade en ny. Nu lär sonen vara spekulant.

Mitt fantastiska soffbord som alla i familjen ogillar? Tungt och otympligt och inte direkt modernt. Kan inte riktigt göra mig av med det även om jag verkligen inte vet var det ska stå. Ärvda möbler? Stolen som behöver kläs om och farfars rökbord som är så fint. Och alla tavlor? Går inte att varken slänga eller sälja. För stort affektionsvärde!

Däremot träningscykeln som mest använts som klädhängare, herrbetjänten (som faktiskt är en klädhängare) och den italienska designlampan från 80-talet som hängt med sedan jag flyttade hemifrån. Och ”tjotablängen” från Ikea. Nu skulle de faktiskt ut, det var vi överens om. För även om de inte har något värde för oss kanske de har det för någon annan? Återvinning!

Jag ringde en av de lokala välgörenhetsorganisationerna för att kolla om de ville ha grejerna. Helt, rent och säljbart annars får det vara, fick jag besked om. Jo, men det förstod jag ju.

Att grejorna inte gick in i min minimala lilla bil var inget problem. De kunde komma och hämta.

I skrivande stund sitter jag fortfarande och väntar sedan två timmar tillbaka. Då ringer telefonen. Tyvärr har de fått förhinder idag. Sjukdom. Men kan vi bestämma en annan dag?

Ja, kanske det. Eller så behåller jag bara grejorna. De kanske kommer till användning någon gång. Eller kanske inte…