Nej, jag tänker inte bada!

Som barn badade jag på somrarna i ur och skur. Det är i alla fall så jag minns det. Det spelade ingen roll om det var 14 grader i luften och lika varmt – eller kallt om ni så vill – i vattnet.

Jag och min jämnåriga kusin cyklade i princip dagligen till stranden för att bada, oavsett väder och vind.

Naturligtvis var det förstås också en tävling, både oss och andra kompisar emellan, om vem som tagit årets första dopp. 8 maj är mitt rekord då jag 10 år gammal med dödsförakt slängde mig i havet vid Skanviksklipporna i Västervik.

Drygt tio år efter det doppet badade jag även i Mälaren i mitten av december, dagen innan isen la sig. Men då uppvärmd efter ett bastubad ska erkännas.

Förra sommaren badade jag en gång i Askim, en sällsynt varm eftermiddag i slutet av augusti när solen vräkte ned.

I år har jag inte varit i vare sig havet eller någon insjö. Och jag har inga intentioner att bada heller – såvida det inte plötsligt blir 35 grader varmt på land och minst 23 grader i vattnet.

Med ålderns rätt känner jag inte att jag har något att bevisa. För någon. Badar gör man när man är varm och känner ett behov av att svalka sig. Punkt.

Eller så badar man i badkar en kylig vinterdag för att värma sig. Och då gärna riktigt, riktigt hett, helst i en vattentemperatur som uppmäter 42 grader.

Jag skojar inte, 42 grader är enligt mig den perfekta badvattentemperaturen. Är det kallare vill jag gå upp efter en kvart då jag tycker vattnet ”börjar bli ljummet”. Är det å andra sidan bara någon grad varmare får jag inte ens ned fötterna utan att skålla mig.

Efter åratal av just hängivet badkarsbadande har jag faktiskt lärt mig att känna om vattnet är just 42 grader bara genom att sticka ned ett finger. När jag sedan kollar med termometern stämmer det i nio fall av tio. 42 grader perfekt, annars för kallt eller för varmt.

Jag älskar att bada. Framför allt i just ett badkar. Sedan flytten från lägenhet till hus för fyra år sedan har det dock blivit mindre av den varan. För att få upp temperaturen måste vi nämligen elda. Alltså får det i stället allt som oftast bli en snabb dusch i stället. Innan varmvattnet tar slut. Vi har nämligen tonåringar hemma. Som också älskar att blöta ned sig. Länge. I varmt vatten, som då tar slut.

Så nu hoppas jag på en varm avslutning på sommaren. Så jag kan bada i ett medelhavsvarmt långgrunt uppvärmt hav. Det är ju fortfarande en dryg vecka kvar av augusti, så hoppet lever fortsatt. Annars får det väl bli en restresa till södern. Eller till att krypa ned i bubbelpoolen i Kungsbacka simhall när höststormarna börjar ryta.