Konsten att handla bara det som står på listan

Jag laddar redan för mitt besök på det stora varuhuset. Nya grytlappar, duk till köksbordet, en gryta som ska ersätta den med vidbrända rester, ett överkast och gärna en trasmatta till sommarstugan vi hyr ut. 

Efter vårstädningen är listan lång över saker som behöver kompletteras och nu gäller det att satsa. Oavsett om det är Ikea, Stora Coop, Ica Maxi eller något annat jättevaruhus är det många långa vindlande gångar, hyllor och korgar överbelamrade med varor man ska ta sig förbi för att nå det man har siktet inställt på. Frestelserna och valmöjligheterna är oerhört många på vägen och det gäller att se upp! Fokusera är mottot, för att orka. 

Om man råkar gå förbi någon trevlig soffa på väg till lampavdelningen, ska man inte provsitta för risken finns förstås att man börjar fundera på om man inte ska byta ut sin gamla och visst borde man möblera om kanske och ja, färgen är fin men då skulle man behöva ändra till andra gardiner och var är den avdelningen?

Och när man hittat den perfekta prisvärda grytan ska man inte slå till på en stekpanna också, som kan vara bra att ha visserligen men är den nödvändig? Då äts ju vinsten med grytan upp så att säga? Men kanske ändå och varför inte en extra lampa? Det är ett oslagbart pris och se vilka trevliga kökshanddukar. De skulle väl pigga upp?

Det är påfrestande med alla dessa intryck. Jag vet, andra ser det som ett rent nöje och kan även tänka sig att frivilligt stanna kvar någon extra timma i handelspalatset för att njuta av en lunch eller äppelkaka med vaniljsås.

Själv drar jag en lättnadens suck när jag släppts ut i friska luften igen, och kan konstatera att inköpen gick fortare än förväntat och –  framför allt – ofta är jag väldigt nöjd. Jag har fått tag allt jag önskat och lite till.

För även om jag stålsatt mig att följa handlingslistan till punkt och pricka har det ändå kunnat slinka ner några jättefina servetter i bara farten, och några ljus, för att inte prata om den trevliga spegeln…