Julen varar väl till påska

…eller nej jag tror inte det. Jag tycker snarare det verkar som den åker ut strax efter nyår hos allt fler av mina vänner och bekanta. Det är knappt att trettonhelgen får räknas in i julsammanhang trots att den onekligen har med jul att göra.

På ett sätt är det ganska skönt med ett snabbt avslut, vid nyår har granen oftast börjar barra, julstjärnorna har tappat de flesta blad och hyacinterna står med bruna kanter.

I år har vi i familjen efter julfirandet åkt till snön och de svenska fjällen, men kommer hem några dagar in i januari.

Undrar just vad som möter oss då? För jag hade inte mage att slänga ut julpyntet innan vi for, och hann inte heller. Det räckte med att försöka leta fram skidkläder ur gömmorna, och försöka dra sig till minnes om man nu hade köpt nya skidbyxor eller inte. Och hur var det nu med skidglasögonen? Det verkar inte finnas några? Men strumporna hittade vi i alla fall. Fantastiskt skönt!

Men som sagt, när vi kommer hem står nog granen där och barrar. Och det är inte vilken gran som helst. Den är lika rund, eller bred, som den är hög. Och den är inte låg. Tät och fin, många barr.

Jag hade sett ut den redan i somras, just för att den var så grön och grann. Grenarna sitter tätt, verkligen, och när vi hängde upp alla våra kulor, halmbockar och annat pynt försvann de liksom in i granens inre. Vi skulle kunna ha haft dubbelt så mycket glitter, kottar och smällkarameller.

Dessvärre är jag rädd att den nu har tappat både sugen och barren. Puh!

Julgardinerna kan man också vara lite lätt trött på så här några dagar efter nyår, tomtar som åker pulka är ganska mysigt vid tredje advent men börjar kännas inaktuellt redan en gråmulen mellandag. Men de får nog sitta uppe någon vecka till, om jag nu ändå besvärat mig med att sätta upp dem.

Pepparkakshuset lämnade vi kvar hemma dessvärre, och nu lär väggarna bågna betänkligt om de inte redan har rasat. Det gör i och för sig inte så mycket, det är skönt att slippa utdela det avgörande slaget som raserar det omsorgsfulla bygget.

Väl hemma igen får vi alltså se vad som möter oss, men några dagar till lär vi ha julen hos oss, innan vi hunnit städa ut den.

När jag var liten på 60-talet hände det fortfarande att man fick gå på julgransplundring emellanåt. Tror inte att barnen som var små på 90-talet har varit på en enda. Tjugondag Knut dansas julen ut heter det, men det känns avlägset. Då tror jag att den redan själv har hittat ytterdörren.