En oplanerad ny tradition

Inte vet jag hur man skapar nya traditioner, eller ens om det är så viktigt. Införandet av nationaldagsfirandet i Sverige har väl gått så där, tveksamt har en del människor gett sig ut till någon av politiker bestämd plats för att fira. Andra har stannat hemma och mest tyckt att det har varit skönt att vara lediga. 

Halloween kom med buller och bång. Ganska plötsligt för ungefär 20 år sedan. Kul att få klä ut sig. Skräck fascinerar. Affärerna var inte sena att hänga på och barnen gav sig ut för att få godis. Det verkar som om den trenden lagt sig något, eller så har bara antalet barn i kvarteret blivit färre? 

På det privata planet har jag fått vara med om att se en återkommande middag i november, med vänner från förr, övergå till vad man skulle kunna kalla tradition – och en viktig sådan. Mer betydelsefull för varje år som går. Den gemensamma nämnaren är en tid i USA, och därför är middagen snarlik Thanks giving, för att inte säga att det är Thanks giving i vår Sverigetappning. 

Hur som helst står kalkonen i centrum, helst en svensk tinad. Det har hänt att den som ansvarat för just kalkoninslaget av olika anledningar missat inköp, och fått fatt i en samma morgon som den förväntas ätas på kvällen. Att det tar tid att tina en kalkon vet säkert de flesta, och det blev en ganska sen middag det året. 

Det har också hänt att kalkonen blivit utestängd på balkongen, varvid värden fått klättra ut genom köksfönstret (ganska litet) för att öppna balkongdörren som gått i baklås. I år hände inget sådant, det gick ganska lugnt till. Ett nytt inslag var däremot en fransk vallhund som krävde sin plats. Han fick också mat, kalkon förstås, vid ett sidobord skulle man kunna säga. 

Viktigast är förstås att vi träffas.
Facebook räcker inte till, man vill ju veta hur allting egentligen är. Vad gör barnen? Hur var bröllopet? Hur går det med bygget? Ska du tävla med hunden? Har du köpt en sommarstuga? Och framför allt; hur blev årets kalkon? 

Tillagningen är en ständigt återkommande diskussionspunkt. Ska den in i ugnen hel, i delar för att sedan grillas eller rent av göras i en sous vide-maskin, som i år?
Rådet är att inte fundera så mycket – bara gör. Tillsammans med tranbärssylt, gräddsås gjord på fond, potatismos och sötpotatismos samt gärna brysselkål smakar den ändå underbart. 
Pekannötpajen med glass till efterrätt slår heller aldrig fel. 
Och det bästa av allt, nästa år träffas vi igen.