Den felplacerade viloplatsen

Låt mig börja med att ställa en fråga; när är det rimligt att sluta bry sig om de döda?
Det är naturligtvis en både provocerande och svårbesvarad fråga. Men jag ställer ändå just den frågan till mig själv varje gång jag passerar Gamla kyrkogården i Kungsbacka. Den ligger ju så fint inramat av ån på ena sidan, Kulturhuset Fyren på andra, Sjöallén och framtida kvarteret Ejdern på tredje och lika framtida kvarteret Valand på fjärde. Så fint, men ändå så fel. För när dessa nya stadsdelar är färdigbyggda så kommer Gamla kyrkogården att ligga så centralt som någonting överhuvudtaget kan. Nästan mer i mitten än innerstan. Politikerna borde rimligtvis slita sitt hår i förtvivlan över att det ligger en begravningsplats där det borde ligga bostäder och affärer.

Att staden skulle växa som den har gjort verkade otänkbart för de som skulle bygga upp Kungsbacka efter storbranden 1846. Då bestämde man sig för att sluta gräva ner folk vid kyrkan på torget och anlade i?stället en riktig begravningsplats en bit utanför stadskärnan, som på den tiden i stort sett bara bestod av det som idag kallas innerstan. Och trots att denna kyrkogård var liten så räckte den länge. Först på 1930-talet anlades Skogskyrkogården och efter det gravsattes allt fler där. Men även den gamla fortsatte att användas och det har varit några gravsättningar där varje år ända fram i våra dagar. Läser man på församlingens hemsida så är det fullt möjligt att begravas här fortfarande. Går man igenom gravarna (det är tur att sådana här uppgifter finns på nätet så man inte behöver hasa runt och glo på gravar och känna sig som Victor Frankenstein) så märker man dock att de gravsättningar som har datum från den här sidan millennieskiftet ofta handlar om gamla familjegravar som fått tillökning.

Det väcker frågan hur länge folk kommer att begravas här. Knappast för alltid väl? Och hur långt efter den sista begravningen kommer någon att bry sig om de som ligger här, när tiden går och de anhöriga blir färre och färre? Ganska länge, är det officiella svaret. Efter en kulturhistorisk inventering så antogs en bevarandeplan av länsstyrelsen 2003. Och visst finns det ett kulturhistoriskt intresse av att bevara Gamla kyrkogården. Här ligger flera av de mest kända och betydelsefulla kungsbackaborna från de två föregående seklen begravda. Skulle det till exempel vara möjligt att gräva upp FG Bissmarks grav? Mannen som skänkte Kungsbackaskogen till staden. 

Att frågan är kontroversiell säger sig självt. Den kommer troligtvis inte diskuteras från offentligt håll de närmaste 40-50 åren. Men sen? Hur länge kommer etik och moral och historia få segra över kallt resonerande och ekonomiska intressen? Jag vet i alla fall att jag kommer följa diskussionen med intresse den dagen den dyker upp, för det tror jag att den gör inom min livstid.